Långläsning

Här är de bästa böckerna 2015

av Jonas Eklöf

Vilken är årets bästa bok? Vem är årets branschstjärna? Vilken kulturdebatt livade upp? Här är vår guide till litteraturåret 2015. Illustration: Sanna Mander.

Marie Lundström. Oemotståndlig värd för Lundströms bokradio

Vad är det första du tänker på när jag säger »Litteraturåret 2015«? Drömde jag alltihop? Eller skrev Jan Guillou sin första feministiska roman? Din största läsupplevelse? Jeanette Wintersons debutroman Det finns annan frukt än apelsiner gavs ut på nytt och jag fick den äntligen läst. Vilken bok! Om vad uppbrott kostar och ger. Om omöjlig kärlek till en omöjlig mamma. Någon bra barnbok? Återutgivningen av Katarina Taikons böcker om Katitzi gjorde att jag läste om dem och mötte allt på nytt. Det är böcker jag kommer på mig själv med att gå och tänka på. Årets viktigaste bok? Svetlana Aleksijevitjs böcker. De fångar en plats och en tid och en politisk vision som snart är borta. För att det finns tyngd, uthållighet och kärlek i hennes skickliga skrivande. Vem har det varit för tyst från i år? De döda. Hade velat bläddra i en ny diktsamling av Lars Forssell. Sprätta en ny roman av Janet Frame. Boka en intervju med Sapfo.

 

Ulrika Knutson. Sylvass skribent och litteraturkritiker

Jag säger: »Litteratur­året 2015.« Du svarar? Svetlana Aleksijevitjs Nobelpris. Största läs­­upplevelsen? Agneta Pleijels Spådomen sätter jag högt, liksom Carola Hanssons Masja. Och Aris Fioretos Mary är enastående! Och Ian Burumas År noll. En intressant litteraturdebatt? Debatten om kri­­­tikens roll i det förändrade medielandskapet är mycket viktig. Årets viktigaste bok? Svetlana Aleksijevitjs De sista vittnena. Därför att det är en unik bok, men temat barn och krig är tyvärr evigt aktuellt. Årets branschprofil? Ola Wallin på Ersatz gör ett strålande jobb för kulturen i österled. Kajsa Lindsten Öberg som översatt Aleksijevitj är briljant. Vem är mest saknad? Bland de levande Göran Sonnevi. Bland de döda Göran Hägg.

Ingemar Fasth. Charmig litteraturchef på Kulturhuset Stads­­­­teatern

Största läsupplevelsen? En stor, även till omfånget, läsupplevelse var Lennart Pehrsons trilogi Den nya världen, om utvandringen till Amerika. Någon bra ny barnbok? Systern från havet. Den handlar om barn som tvingas skiljas från sina föräldrar. Krig råder. Tack Ulf Stark och Stina Wirsén. En litte­­raturdebatt som engagerat dig? Debatten om stöket på biblioteken var ut­­­märkt. En polyfoni av röster som ger sin syn på sakernas tillstånd. Årets branschprofil? Daniel Goldin, chef för Vasconcelos-biblioteket i Mexico City. Hans föga hög­­teknologiska powerpoint-presentation på Bokmässan om filosofin bakom detta hypermoderna bibliotek med mänskligt ansikte, överrumplade mig fullständigt.

Per Svensson. Södra Sveriges mest stilsäkra kulturskribent.

Det första du tänker på när jag säger »Litteraturåret 2015«? Att vi tack vare Kristina Lindströms tv-dokumentär, Jens Andersens biografi och Astrid Lindgrens egna krigsdagböcker fick en förnyad och fördjupad bild av det svenska 1900-talets förmodligen mest betydelsefulla författare. Årets största läsupplevelse? Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fort­farande vid liv. Gränslös sorg gestaltad med beundransvärd konstnärlig precision. Någon bra ny barnbok? Förlaget Cobolts återutgivning av Illustrerade klassiker i bokform. En upplivande debatt? Karl Ove Knausgårds cyklop-attack. Man kan invända att den som sa det, han var det (enögd, alltså), men Knausgård har samtidigt blick för de stora frågorna: Vad är litteratur? Varför finns litteraturen? Varför måste den få finnas? Årets viktigaste bok? Nyöversättningen av Thomas Manns Doktor Faustus. Måsteläsning, inte minst med tanke på att historien har en tendens att upprepa sig. En branschprofil? Ulrika Wallenström. Med sina nyöversättningar av Doktor Faustus, Buddenbrooks och Bergtagen har hon gjort Sverige till ett större och rikare land.

Madelaine LevyLitteraturredaktör som förstärkt SvD

Jag säger »Litteraturåret 2015 …«. Och jag svarar Nobelpriset till Svetlana Aleksijevitj. Fint också att Sara Danius första gången presenterade pristagaren med intelligens och stor värdighet. I snygga skor dessutom – Sara Danius har skrivit mycket om mode som uttryckssätt och hennes val markerade en ny era på ett fint sätt, tycker jag.  En stor läsupplevelse? The Story of the Lost Child av (pseudonymen) Elena Ferrante. Det är länge sedan jag läste något på samma gång så fängslande och så intelligent. Branschprofil? Får man svara de många små förlagen och deras helt otroliga arbete för att göra kvalitetslitteraturen tillgänglig i Sverige? Ja visst. Bra, tänker särskilt på Rámus förlag, med sina fantastiska översättningar av internationell poesi, och Ersatz. Mest saknad? Assia Djebar. Så klok. Så saknad. 

Jenny Lindh. Demonbibliotekarie och lic. boktipsare

Säg något spontant om 2015? Svetlana Aleksijevitj. Så klart. En stor läsupplevelse? Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Ett samtidssverige i blixtbelysning och groteskt snyggt berättat om vänskap, minne och kärlek. Hans roman lyckas också gestalta det diffusa begreppet jag­­svaghet på ett väldigt rörande vis. Besvikelse? Aris Fioretos Mary. An­­­strängd hudlöshet och hårdparfymerad dialog. Barnbok? Får skamsköljning när jag tänker på hur lite barn/ung jag läst i år. Men jag gråter fortfarande när jag tänker på Frida Nilssons Jagger Jagger från förra året, den är makalös. En bra debatt? Den om biblioteken, våldet och »tysthetsnormen«, där jag deltog aktivt om än skräckslaget – mitt skilsmässobarnpsyke är inte lämpat för offentliga gräl. Årets viktigaste bok? Yuval Noah Hararis enormt lärda och provokativa Sapiens, om människans sviniga historia på den här stackars planeten. Jag har tjatat på alla jag känner att läsa den, »du kommer att känna dig som ett arsle efteråt«. Hur har det gått? Så där. Vem har det varit för tyst om? Det är ett väldigt tjat om översättare (visserligen välförtjänt) men nu är det dags att lyfta fram de stackars redaktörerna, som gör ett hästjobb utan att få minsta kredd. Må 2016 bli redaktörernas år!

Malte PerssonFörfattare med en framtid i Akademien.

Årets största läsupplevelse? Att läsa om några av Lars Ahlins romaner, som kom i nyutgåva med anledning av att Ahlin skulle ha fyllt 100 i år. Som Natt i marknads­tältet och Fromma mord är verkligen märkliga storverk. Och debutromanen Tåbb med manifestet är slående aktuell i dag, inte minst som skildring av tiggare och migranter under en ekonomisk kristid. Vad beträffar besvikelser blir man väl besviken på det mesta. Men av alla besvikelser, någon som utmärkte sig lite extra? Den otroligt hajpade danska poesin gör mig till exempel endast undantagsvis överväldigad. En intressant debatt? Det skulle väl vara den om den svenska poesiutgivningen då, som dock gjorde mig så irriterad att jag skrev ett surt inlägg som jag omedelbart ångrade.  Årets viktigaste bok? Robert Musil, Om dumheten, utgiven av bokförlaget Vesper. Årets kritiker? Vill inte nämna något enskilt namn, men den nyaste och yngsta generationen kritiker har varit roliga att följa under året. Lyra Ekström Lindbäck, Viola Bao, Victor Malm, med flera. Årets översättare? Inger Johansson, som utfört ännu ett storverk med Mircea Cărtărescu epos Levanten. Vem har det varit för tyst från i år? Jag! Mig!

Marie Pettersson. Redaktör på kulturskatten Lyrikvännen

Första tanken om bokåret? Får tyvärr säga Millennium. Bästa släppet? Danska Julie Sten-Knudsens diktsamling Atlanten växer. Tar upp angelägna frågor i samtiden, som vardagsrasism och utanförskap. Vad utmärker årets lyrikutgivning? Svårt. Utåtriktat och samhällsengagerat var kanske en liten trend, som i Aase Bergs Hackers, Daniel Blixts Utvecklingssamtal och Maria Küchens Rosariet, det marina. En bra debatt? Sommarens heta poesi­debatt. Handlade om de stora förlagens bristande ansvar för återväxten i svensk poesi. Årets viktigaste bok? Böcker som skriver om historien är alltid viktiga. Som Ebba Witt-Brattströms Stå i bredd. Årets branschperson? Sara Danius. Otroligt bra val av ständig sekreterare. Vem har det varit för tyst om? Johannes Anyuru.

Erik Helmerson. Romanförfattare och liberal tyckare av rang

Cyklop-debatten skar som en kniv och sammanfattade utmärkt skillnaden mellan norskt och svenskt debattklimat.

Jag slänger ur mig »Litteraturåret 2015« och du säger? Karl Ove Knausgård. Är hans Ut i världen årets bok också? Nej, det är Hassan Blasims Irakisk Kristus. Den kommer att dröja sig kvar länge. Annars har detta varit facklitteraturens år för mig, och då lyfter jag gärna fram Svante Nordins biografi Sven Stolpe – blåsten av ett temperament. Du är ju debattglad. En gnistrande kulturdebatt? Knausgård- och Brattströmdebatten. Den skar som en kniv och sammanfattade utmärkt skillnaden mellan norskt och svenskt debattklimat. Jag föredrar för övrigt det norska där den bara undantagsvis blir kallad pedofil som skildrar skönlitterärt sex med minderåriga. Årets släpp? Inte en bok utan en tidning – Charlie Hebdo. Årets branschprofil? Är väl gravt jävig nu, men det var spektakulärt när min vän Alexandra Nedstam köpte Vertigo förlag. Vem är saknad? PO Enquist har två lägen: antingen publicerar han sig eller så är han per automatik saknad.

Tara Moshizi. Sveriges kanske flitigaste boktipsare, känd från tv

Din första tanke om bokåret? UNT:s live­recension av nya Millennium-boken. Årets bok? Marie Fredrikssons biografi Kärleken till livet, av Helena von Zweigbergk. En fantastisk berättelse som aldrig tidigare blivit berättad i litterär form. Ett stycke svensk musikhistoria vackert sammanvävt med ett gripande livsöde. Barnbok? Bengt-Erik Engholms faktaboks­serie tycks kunna hypnotisera barn. I år kom en bok om snor. 2015 års viktigaste bok? Det växer, en serieroman av Julia Hansen där hon skildrar sina två aborter och beskriver den moralism hon möttes av. Jag fick arga, handskrivna brev från abortmotståndare när jag tipsade om den i SVT – vilket bevisar hur känsligt ämnet fortfarande är. Årets förlag? Atlas har varit väldigt starka i år med titlar som Som hon drack, Regnet luktar inte här och Knark. Alla med laddade, aktuella ämnen. Mest saknad? Jackie Collins. Världen känns så mycket gråare och osexigare utan henne.

Kristian Ekenberg. Driftig kulturchef på Gefle Dagblad

Roland Paulsen skulle kunna pitcha en idé om att skriva om gula plastankor och redaktören skulle fråga: Räcker 10 000 tecken?

Vad tänker du på när jag säger »Bokåret 2015«? Cykloper. En bra ny bok? Att nämna en bok som gavs ut i original 1960 känns tråkigt, men John Williams Butcher’s Crossing var fantastisk. En besvikelse var Neftali Milfuegos Tankar mellan hjärtslag som är ett exempel på att förlagen söker efter annat än litterär kvalitet. En barnbok? Villemo Linngård Oksanens God natt, Ers Majestät, om en liten kung som inte kan somna. En debatt? Den om huruvida det är förkastligt att som David Lagercrantz fortsätta på en romanserie har varit svår att undgå. Rösterna som vill höja Stieg Larssons författarskap till sky­­­arna har varit skrattretande. En Big Mac kan vara riktigt god vid rätt tillfälle, men den vinner aldrig några kulinariska priser. Årets viktigaste bok? Elise Karlssons Linjen som lyckas ge medelklassprekariatet ett språk som fungerar i romanform. Årets person? Roland Paulsen, författare till Vi bara lyder, har varit överallt. Han skulle kunna pitcha en idé om att skriva om gula plastankor och redaktören skulle fråga: »Räcker 10 000 tecken?«

Sara Danius. Svenska Akademiens ständiga sekreterare

Grattis till ett fint premiärframträdande i Nobelsalen. Vad tänker du på när jag säger »Litteraturåret 2015«? Svetlana Aleksijevitj. Årets bok? De sista vittnena. En barnbok? Böckerna om Lilla Kotten håller i år också. En debatt? Den om Kulturmannen var inte ointressant. Årets viktigaste bok? Finns så många. Årets profil? Ersatz förlag, det vill säga Anna Bengtsson och Ola Wallin, Aleksijevitj svenska förläggare.

Helena Dahlgren. Tung bokbloggare med förflutet på Bokhora

2015 var verkligen Linda Skugges år. Jag har saknat henne i Litteratursverige så mycket.

Jag säger »Litteraturåret 2015«. Du svarar? Crimetime Gotland, den nya deckarfestivalen. Alex Marwood på väg ner till havet för att ta ett morgondopp. Denise Minas dialekt och surrealistiska coolhet. Belinda Bauers »Why not be a writer?«-tröja.  Jag tänker också på Lollo, Linna Johanssons debutroman som äntligen blev klar, och de Bad Sex Awards-osande sexscenerna i Morrisseys List of the Lost. Bästa boken? Min topp fem ser ut så här: Ovan nämnda Lollo, Karolina Ramqvists Den vita staden, Caroline Kepnes Du, Sarah Waters Hyresgästerna och Andrew Michael Hurleys The Loney. Årets barnbok? Ungdomsboken Sagan om Turid: Kungadottern av Elisabeth Öst­­näs. Historisk Young adult med en ack så efterlängtad feministisk touch. En debatt? Tycker alla litteraturdebatter varit skittrista i år. Är det bara jag? Årets viktigaste bok? 40 Constant reader av Linda Skugge, den befäster Skugges ställning som en av Sveriges skarpaste stilister och intressantaste litteraturprofiler. 2015 var verkligen Linda Skugges år. Jag har saknat henne i Litteratursverige så mycket. Så hon är årets profil? Ja, hon ger ju även ut sina första titlar på egna förlaget Constant reader (och snart introducerar Elizabeth Hands fantastiska Cass Neary-serie på svenska, hurra för det!). Jag vill slå ett slag för Sekwas nya imprint Etta. Deras fingertoppskänsla för engelskspråkig kvalitetslitteratur, med namn som Amy Bloom och Nathan Filer, bådar oerhört gott. Mest saknad? Det är aldrig tillräckligt mycket Christine Falkenland.

Malin Ullgren. Stockholmsbaserad litteraturredaktör med blick för väsentligheter

Litteraturåret 2015 – vad är det första du tänker på? Cyklop­debatten. Årets bok? De sista vittnena av Svetlana Aleksijevitj. Man går sönder regelbundet under läsningen, ändå fortsätter man. Dels utifrån någon sorts etik – vem är jag att vägra höra vittnenas röster? – dels för att Aleksijevitj kommer så nära barns fantastiska psykologier, även i det återberättade – hur barnen måste förklara krigsverkligheten på det mest skruvade vis för att över huvud taget kunna greppa dess omöjliga detaljer. Årets viktigaste bok? Jag slår till med Roland Paulsens Vi bara lyder. En berättelse om Arbetsförmedlingen. Inte bara för själva frågan om Arbetsförmedlingen, utan för att den finner ett grundläggande mänskligt systemfel i samtiden – hur människor accepterar dumheter och obehagligheter med hänvisning till sin egen cynism. Årets profiler? Ersatz, som ger ut Aleksijevitj. Det lilla förlaget har länge haft en finfin utgivning av framför allt rysk och tysk litteratur, inte minst Michail Sjisjkins Venushår.

Richard Herold. Tokhyllad förlagschef på Natur & kultur

Vad säger du om litteraturåret 2015? Nischade småförlag. Största läsupplevelse? Sara Stridsbergs Beckomberga i pocket och Bakhålls nyöversättning av Ernest Hemingways Klockan klämtar för dig. Någon barnbok? Ellen Karlssons böcker om Selma och Snöret. En litteraturdebatt som engagerat dig? Nej. Nähä. Årets viktigaste bok då? Magnus Lintons Knark. Människor dör i Sverige i dag alldeles i onödan på grund av en idé. Årets branschprofiler? Förlag: Volante. Personer: Erik Titusson och Ada Wester. Kritiker: Kristoffer Leandoer.

Lena Kjersén Edman. Inflytelserik litteratur­pedagog  och kritiker

Litteraturåret 2015 – vad säger du om det? Det var då »alla« ville bli egenutgivare. Samt: Jessica Gedin gör Babel ett litteraturprogram av rang. Bästa boken? Tove Folkessons roman Sund var ännu bättre än Kalmars jägarinnor – som ändå var väldigt bra. Helt underbar på alla vis (psykologiskt och konstnärligt) är Doris drar av Pija Lindenbaum. I barnböckerna saknar jag ofta en riktigt medryckande historia. Årets viktigaste bok? Ett bättre vetenskapligt verk – som intresserar många – än idéhistorikern Karin Johannissons fantastiska Den sårade divan finnes ej. Årets profil? Lilla Piratförlaget. Mest saknad? Den humoristiske poeten – i Tage Danielssons anda.

Therese Eriksson. Briljant Norrlandsbaserad litteraturkritiker

Annie Dillards Att lära en sten tala är sinnessjukt bra.

Säg något kort om Litteraturåret 2015?  Salig blandning? Jag inbillar mig att det är något bra. Bästa släppet? John Williams Butcher’s Crossing, för att den gör lågmäld intensitet av westerngenren. Litteraturdebatt? Ingen. Litteraturdebatter tråkar ut mig. Nåt finns det väl som höjt sig över det urtråkiga? Kultursidesbråket mellan Suhonen och Linderborg var en fajt med underhållningsvärde och verkshöjd. Årets viktigaste verk? Annie Dillards Att lära en sten tala. För att den är sinnessjukt bra och inte fått tillbörlig uppmärksamhet. Ja, den var fin. Årets förlag? Jag tycker att både Natur & Kultur och Ellerströms gör ett utmärkt jobb med översatt kvalitetslitteratur – mera sådant! Årets profil? Sara Danius. Jag vet att man inte kan få allt, men saknar henne i spalterna ändå.

Björn Kohlström. Sveriges mest kräsne läsare. Kritiker, bloggare, lärare.

Årets besvikelse är Morrisseys roman List of the Lost, som är obeskrivligt dålig.

Det första du tänker på när jag säger »Litteraturåret 2015«? För svenskt vidkommande saknar jag ambitioner och visioner. Djärvare anspråk i stället för de ängsliga realistiskt berättade romanerna. Jag skulle gärna se mer av en litteratur som ballar ur fullständigt. Ok. Men nåt kanske föll dig i smaken? Den största läsupplevelsen är Olav H Hauges Dagbok 1924–1994. En svindlande upplevelse som berör på djupet med sina resonemang kring läsning och galenskap, all­­­­ting förmedlat på ett glasklart sätt. Årets besvikelse är Morrisseys roman List of the Lost, som är obeskrivligt dålig. Shame is the Name borde den ha hetat. Haha. Någon barnbok? Döden och Lyckan spela boll av Peo Rask och Amanda de Frumerie var bra. En engagerande litteraturdebatt? Sommarens debatt om att de stora förlagen inte satsar på poesi. Därför att det stämmer, poesiutgivningen är minimal, och inte minst saknas yngre poeter. Årets viktigaste bok? Svetlana Aleksijevitjs De sista vittnena, de fem böckerna i serien är något av det mest omistliga jag har läst. Årets profil? Sara Danius. Jag hyser tillförsikt och stora förhoppningar kring vad hon kan uträtta som ständig sekreterare. Den kritiker jag helst läser är Therese Eriksson. Hon skriver lika intelligent som ledigt, och lyckas gå rakt på kärnan i de böcker hon skriver om. Ge oss en översättare. Ingvar Björkeson. Egentligen alla år, men att läsa hans översättning av Ovidius Metamorfoser var en fantastisk upplevelse. Årets förlag? Ellerströms. Vem har det varit för tyst från? Jag saknar nyskrivet av Lotta Lotass, faktiskt.

Sofia Gydemo. Bibliotekarie på Svenska barnboksinstitutet

Kom sol! av Karin Ahlin grät jag till när jag läste, vilket det inte händer ofta att jag gör till böcker.

Din första tanke på bokåret som gått? Färjan av Mats Strandberg. Största läsupp­levelsen? Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson, en briljant serie om att vara tonåring med all ångest som det innebär. Kom sol! av Karin Ahlin grät jag till när jag läste, vilket det inte händer ofta att jag gör till böcker. Det är en fin men sorglig bok om att förlora en för­­älder. En bra debatt? Den om bråk och stök på folkbiblioteken. Det är väldigt bra att de problem med stök som finns synliggörs och förhoppningsvis leder till åtgärder av olika slag så att personalen kan ägna sig åt sina ordinarie arbetsuppgifter, till exempel litteraturförmedling. Årets viktigaste bok?  Min brorsa heter Noa av Anna-Clara Tidholm och Joanna Hellgren. En kapitelbok där huvudpersonen Saga på nära håll möter nynazism och rasism. Årets branschprofil? Jag uppskattar alltid Lotta Olssons barn- och ungdomsboksartiklar i DN. Hon är lysande, alltid påläst och engagerad. Vem har det varit för tyst från? Johanna Thydell!

Patrik Tornéus. General för Sveriges bästa bokfestival – Littfest i Umeå

Årets litteraturhändelse? Det bär mig emot en smula, men jag måste ändå svara Littfest. Det kunde jag tänka mig. Vilken är årets bok? Édouard Louis Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Aase Bergs Hackers och Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig. Alla tre utgör en motvikt till den dominerande trenden: Äldre kulturmän förklarar saker för stackare som knappt orkar lyssna. Årets barnbok? Katitzi­-böckerna, en välkommen återutgivning. Debatt? Jag måste medge att vi överraskades av de friska mothuggen efter Missenträskdebaclet som Aftonbladet och Jack Hildén ställde till med. Tyvärr slutade även den­­na viktiga diskussion, den om gestaltningen av Norrland, i en testosteronstinn tuppfäktning mellan ovan nämnda kombattanter. Årets viktigaste bok? Det är spännande med alla de böcker som problematiserar vår syn på arbete, aktualiserat genom Roland Paulsens Vi bara lyder. En berättelse om Arbetsförmedlingen och Elise Karlssons Linjen.  Mest saknad? Sven Lindqvists skarpa tanke och penna. Varje år, kanske i syn­­nerhet under ett år som detta då Sverige känns som det håller på att sjunka ner i ett gytter av skit och hela världen brinner, saknar vi även Sara Lidman.

Gunilla Wedding. Kulturchef Skånska Dagbladet och ledamot i Deckarakademin

Hur skulle du sammanfatta deckaråret? Som ett medelår. Det har som vanligt kommit ut många deckare – både översatta och svenska – men inte så många som sticker ut. Undantagen är Gilly MacMillans suveräna debut Bränd himmel, Sara Lövestams annorlunda Sanning med modifikation om den papperslösa privatdetektiven Kouplan, och Joakim Zanders Orten. Årets bästa läsning? Karolina Ramqvists Den vita staden och Hassan Blasims novellsamling Irakisk Kristus. Och så tre skräckromaner: Jenny Milewskis Yuko, Mats Strandbergs Färjan och John Ajvide Lindqvists Rörelsen. En barnbok? Wanås Konst samarbetsprojekt med Johanna Koljonen som författare och Jenny Granlund som illustratör: Jag vill bygga. Årets profiler? Ersatz, översättaren Kajsa Öberg Lindsten, kritikerna Lotta Olsson och Viola Bao!  Mest saknad? Chimamanda Ngozi Adichie och Henning Mankell.

Henrik Nilsson. Författare och förläggare på Nilsson förlag

Din första tanke om bokåret som gått? Millenniumboken går ju inte att komma förbi. Årets bästa läsning? Måste säga Resa i månljus av Antal Szerb på egna förlaget, i strålande översättning av Maria Ortman. Ok, du får nämna en egen bok bara för att du är nystartad. Och för att den är bra. Någon besvikelse? Harper Lees Ställ ut en väktare. Hela bakgrunden till utgivningen luktar skunk lång väg. En debatt? Cyklop­debatten. Årets viktigaste bok? Maja Hagermans biografi Käraste Herman. Så att vi inte glömmer. Branschprofiler? Johan Hilton eller Richard Herold. Kritikern Per Svensson. Ulrika Wallenström för hennes otroliga översättningar av Thomas Mann. Vem är mest saknad? Tabucchi, kommer alltid att vara.

Jag tyckte mycket om Jessica Schiefauers skitläskiga När hundarna kommer.

Alice Kassius Eggers. Författare och bibliotekspedagog på Lava bibliotek & verkstad

Årets bästa böcker? Linna Johanssons Lollo och Dénes Krusovszkys Att gå sönder är så är bra. Jag tyckte mycket om Jessica Schiefauers skitläskiga När hundarna kommer. En bra barnbok? Moa Eriksson Sandbergs Paris, Lola & jag blev jag rätt tagen av. Fler ungdomsböcker? Camilla Jönssons Ekon grät jag lite av. Men annars reflekterar jag mest över hur usla översättningar vissa förlag släpper igenom och att det ges ut fantasy som är rätt undermålig i nåt slags krass kapitalism. En viktig bok? I love Dick av Chris Kraus är alltid viktig, den är gammal men har väl fått lite svensk spridning i år. På ett annat plan tycker jag Martin Luuks Gud har för mycket tid är viktig, den känns som nåt steg framåt för vad en roman kan vara. Och Jessica Schiefauers om den hamnar i rätt personers händer. Årets profiler? Viola Bao är en ny intelligent röst i dagsmedia. John Swedenmark alltid. Rámus förlag. Och Sadura är ett välkommet tillskott i förlags­världen, tycker jag. Och Sjösala! Det har skrivits alldeles för lite om deras kulturgärningar. Vem är mest saknad? Kritikern Jenny Tunedal. Och nåt slags vag längtan efter poesi som gör något mindblowing.

Pia Huss. Storläsare och rivig litteraturkritiker

Årets bok är? Agneta Pleijels självbiografiska Spådomen, Karolina Ramqvists Den vita staden, Martina Montelius Oscar Levertins vänner för att de är skildringar som stretar och drar åt varje hörn av kvinnoverklig fiktion. Jonas Hassen Khemiris Allt jag inte minns för dess febrila närvaro. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer för sina bråddjup och svindlande lusta. Årets barnbok? Eva Lindströms bilderbok Alla går iväg som berör och ger oss ovissheten som gåva och möjlighet. En bra kulturdebatt? Den debatt jag gärna hade velat se är den om barn- och ung­­författarnas skymda position. Årets viktigaste bok? Björn Elmbrants Innan mörkret faller. Mest saknad? Nej, det har inte varit tyst från Henning Mankell i år men han är nu ändå den mest saknade.

Mona Masri. Programledare för oumbärliga OBS i P1

Nina Björk, var är du?!

Din första tanke om Litteraturåret 2015? Radioteaterns underbara uppsättning av Athena Farrokhzads diktsamling VitsvitStörsta läsupplevelsen? Karin Johannissons Den sårade divan vidgade tanken. En litteraturdebatt som engagerat dig? Den för mig märkliga kritik som riktats mot boken Rummet. Ett exempel på hur skevt det kan bli när böcker debatteras av personer som inte verkar ha läst verket ifråga. Årets viktigaste bok? Svetlana Aleksijevitj De sista vittnena. Årets branschprofil?  Det var mäktigt att se Sara Danius med­­dela årets Nobelpristagare. Vem har varit mest saknad? Nina Björk, var är du?!

Ida Théren. Skribent och grundare av Const Literary (P)review

Ett ord om litteratur­året? Lovande. En bok? Fates and Furies av Lauren Groff. En fantastisk roman om relationer, och om klass och kön. I svensk utgivning har jag gillat Karolina Ramqvists Den vita staden, Dorthe Nors Kantslag, Martin Kellermans Allt blir inget (är nyfiken på vad han tar sig för härnäst!) Årets viktigaste släpp? Michel Houellebecqs Underkastelse. Den vrider och vänder på frågor kring Europas (bristande) diskussion kring existentiella och spirituella frågor. Vi behöver prata om själen mer i vår hyperkonsumeristiska tid. Årets profil? Björn Kohlström, är nog en av dem som har läst och kan mest om samtidslitteratur i Sverige. Och jag älskar att Åsa Linderborg kör så otroligt hårt. Utan henne hade debatten varit mycket tråkigare.

Ebba Witt-Brattström. Litteraturvetare, professor och feminist.

Önskar att lika briljanta Ulrika Milles hann skriva lite mer i DN. 

Din första tanke om Litteraturåret 2015? Att Pippi Långstrump fyllde sjuttio år, fast ganska i skymundan. Hon  verkar firas mer utomlands. Vilka var din största läsupplevelse från årets bokutgivning? Jag har flera läsupplevelser: Agneta Pleijels Spådomen, Aris Fioretos Mary, Karolina Ramqvists Den vita staden, Staffan Malmbergs Gardet, Tove Folkessons Sund, Kaj Korkea-Ahos Ondskans bok, Aase Bergs Hackers… Någon besvikelse? Besviken blir jag sällan för även de mindre bra böckerna är  intressanta i tiden. En litteraturdebatt som engagerat dig? Kulturmannen-debatten, inte för att det var jag som blåste liv i den igen utan för att jag lockade ut Karl Ove Knausgård på banan. Det blev tydligt att kultursamtalet måste föras mellan Kulturmannen och Kulturkvinnan. Och att litteraturen är fri och underbart varierad när tolkningen får ske utan skygglappar. Vem är årets kritiker enligt dig? Åsa Beckman: skarp, modig och oförutsägbar. Önskar att lika briljanta Ulrika Milles hann skriva lite mer i DN. Översättare? Outtröttliga Janina Orlov som ger oss finska romaner på  klar svenska. Årets förlag? Haha, där måste jag säga mitt eget, Norstedts, som inte drar sig för  att hamna i blåsväder. Det passar mig! Vem har det varit alldeles för tyst från i år? Jag älskar år när det utkommer romaner av våra största, som P O Enqvist eller Kerstin Ekman. I det avseendet har det känts lite tomt.

Lina Kalmteg. Vass kritiker och kulturjournalist som regelbundet medverkar i SvD och Vi Läser

Vad är det första du tänker på när jag säger: ”Litteraturåret 2015?” Jippo. All den hetsiga uppståndelse som utgivningen av David Lagercrantz uppföljare till Stieg Larssons Millenniumtrilogi orsakade. Fascinerande att se hur en roman kunde skapa sådan uppståndelse, till och med i Aktuellt. Största läsupplevelse? Svårt att välja! Men en bok jag verkligen hade väntat på var Karin Johannissons Den sårade divan, där hon undersöker kvinnlig galenskap genom fallstudier av Agnes von Krusenstjerna, Nelly Sachs och Sigrid Hjertén. Väcker otroligt många (och jobbiga) tankar om samhället i stort och om synen på kvinnan. Jonas Hassen Khemiris Allt jag inte minns var också efterlängtad, en stark roman om minnen, sorg och kärlek, som växt i mig långt efter att jag läste den. Blev även väldigt förtjust i Jhumpa Lahiris tunna lilla pärla Med andra ord, om hur hon kämpar med att lära sig italienska och samtidigt vänder ut och in på hela sitt liv. En annan bok som fastnat är mexikanska Jennifer Clements roman Bön för de stulna, om flickor som göms i hål i Mexiko för att undkomma människohandel. Poetisk, vacker och grym. Någon besvikelse? Harper Lees Ställ ut en väktare som varit outgiven tills nu. Inte främst för dess litterära kvaliteter, utan för hur advokaten Atticus, huvudpersonen Scouts pappa, framställs. Någon barnbok som du vill nämna? Ingen ny från just i år. Fast en ungdomsbok: Alex Haridis välskrivna debut Huset mittemot, som är inspirerad av DödssyndenEn litteraturdebatt som engagerat dig? Givetvis den om kulturmannen som startade med att Ebba Witt-Brattström anklagade några manliga författare för ”litterär pedofili”. Den spårade visserligen ur i en del personliga påhopp, men ställde ändå viktiga frågor om författarens ansvar och hur fri litteraturen får vara.  Och årets branschprofil? Det lilla förlaget Ersatz som de senaste åren gett ut Svetlana Aleksijevitjs mästerverk Utopins röster. Att hon fick Nobelpriset var en av årets mest glädjande litterära händelser, men även Ersatz – och översättarna – är värda att hyllas för sin insats. Vem är saknad? Saknar alltid nya böcker av mina döda favoriter. Vore det inte på tiden att Virginia Woolf kom med något nytt?

Karolina Ramqvist. Författare till bland annat årets roman Den vita staden.

Vad är det första du kommer att tänka på när jag säger: ”Litteratåret 2015?” Jobb och förvirring. Vilken var din största läsupplevelse från årets bokutgivning?  Marie Darrieussecqs Man måste älska männen mycket. Någon barnbok som du vill nämna i sammanhanget? Jag läser mycket barnböcker och kände igen mig i ett inlägg i DN om hur litterära nostalgiker prackar på barnen sina egna gamla böcker och sin egen barndom. Men jag kan inte hitta några nya som går att läsa högt så många gånger som man tvingas läsa en bra bok för ett litet barn! Så skjut mig. Jag känner dessutom en gnutta misstänksamhet mot vår tids syn på barnlitteratur, jag får ofta frågan om jag inte ska skriva en barnbok, jag som ju har en massa barn. Är det verkligen barn som krävs, undrar jag.  En litteraturdebatt som engagerat dig? Se ovan. Men jag vet inte om det blev någon debatt riktigt? Vilken är årets viktigaste bok? Oj, så bombastisk känsla att utnämna den viktigaste under en specifik utgivningsperiod. Men Magnus Lintons Knark kan nog vara en riktigt viktig bok. Vem är årets branschprofil? Jag säger Elisabeth Grate. Vad saknar du? Aase Bergs litteraturkritik.

Du kanske också gillar