Boktips

Hon har skrivit vinterns starkaste debut

av Jonas Eklöf

Margaret Atwood har rätt. Den här debuten är något utöver det vanliga.

Det senaste stjärnskottet från Nigeria heter . Hennes debut Stanna hos mig är en plågsam och vacker roman om barnlängtan, släkthemligheter, ärftliga sjukdomar – och den »storfamilj« som präglar så många nigerianers liv, på gott och ont. »Scorching, gripping, ultimately lovely«, utbrast självaste Margaret Atwood.

Du har sagt att din huvudperson Yejide inte kunde vara mer olik dig. Hur lyckades du ändå få henne så trovärdig?

– Under skrivandet förstod jag ganska snabbt att det fanns två saker som jag behövde klura ut. Varför stannar Yejide kvar efter allt som hänt henne? Jag hade inte gjort det. Det andra handlar om förlust: hur kan en människa som drabbas av så många förluster fortsätta att leva? Och vad blir det för sorts liv? När jag listat ut det, kände jag att jag hade hittat hennes röst.

Yejide och Akin är genom nästan hela romanen omgivna av släktingar som alla har starka synpunkter på hur de ska leva sina liv.

– Storfamiljssystemet gör att du är omgiven av människor som har investerat i ditt liv. De har ett intresse av att det går bra för dig, att du gör de rätta valen. Deras förväntningar är höga – ofta skyhöga. Med boken ville jag titta på vad som händer när två människor gör andra val och inte uppfyller förväntningarna.

Flera gånger under vårt samtal återkommer Adébáyò till uttrycket »When life turns on you«. I Stanna hos mig är det en allvarlig sjukdom som orsakar »the turn«.

– Sicklecellanemi är en hemsk blodsjukdom som är vanlig i Nigeria. Om du bär på anlagen och träffar en partner som också gör det – ja, då är det hög risk att barnet får sjukdomen, som angriper varenda organ i kroppen. Få som drabbas lever till vuxen ålder, de flesta dör innan de fyllt tio. It’s just awful!

Ayòbámi Adébáyò bär själv på anlagen.

– Jag går aldrig på en dejt utan att frågan ställs. Inte sällan är det den allra första som kommer upp.

Mer än något annat är Stanna hos mig, trots den ständigt närvarande storfamiljen, en berättelse om ensamhet.

Läs också:  Vårens bästa barnböcker

– Jag ska berätta en sak för dig. I första utkastet var sista meningen »Alone«. Punkt. Inget vidare, eller hur? säger hon och skrattar.

– Men du har rätt, de är ensamma och jag har inte ansträngt mig för att mildra deras ensamhet. Men till skillnad från Yejide, har hennes partner Akin accepterat sin relativa isolering, han gör inget för att bryta sig ur den.

Är det typiskt manligt?

– Njae. Det vet jag inte om jag skulle säga. Han vet bara ett sätt att hantera den. Man får komma ihåg att han är den förstfödde sonen, och med det kommer en rad förväntningar som han är mycket väl medveten om. Han får inte visa sig svag, inte på något sätt.

Som flera unga nigerianska författare har Adébáyò en bakgrund på en välrenommerad skrivarskola i Lagos. Chimamanda Ngozi Adichie var en av lärarna.

– Hon var briljant! Jag vara bara nitton när jag gick där, men jag lärde mig en viktig läxa: den första versionen är alltid bara ett utkast. Insikten gav en enorm frihetskänsla. Tänk att jag kunde ta vilken väg jag ville! Går jag vilse kan jag alltid återvända till utgångspunkten. Det skänkte mig ett lugn, lärde mig tålamod.

Min sista fråga får Adébáyò att lägga ifrån sig luren med ett skratt.

Du skrattar? Känner du dig inte som en del av Lagos litteraturscen?

– Det är bara så lustigt att tänka sig … Men ja, jag antar att jag är en del av den nu.

Nästa vecka släpps Stanna hos mig (Piratförlaget). Den 22 november gästar Ayòbámi Adébáyò Internationell författarscen i Stockholm.
Här recenserar Yukiko Duke boken.

Du kanske också gillar