Bokhyllan

Blod, svett & Igelkottens elegans

av Jonas Eklöf

Hockeylegenden Börje Salming läste knappt en roman innan han fyllt tjugo. Men när han flyttade till Kanada 1973 packade han ner en trave böcker.

Sveriges största hockeylegend har precis läst färdigt feelgood-romanen Igelkottens elegans.

– Den var väldigt annorlunda, efter några kapitel var jag helt fast, säger Börje Salming. Tyvärr slutar den inte så bra. Jag tyckte att hon portvakten kunde få herr Ozu. Att hon bara skulle dö så där pang bom var tråkigt. Jag var inte alls beredd på det.

Du kände dig lurad?

– Ja, det kanske man kan säga.

Kirunasonen Salming har efter sina sjutton proffsår bosatt sig i en villa i Vaxholm utanför Stockholm. Hans bokhylla är en spretig historia. Sedan särbon Pia flyttade in med sina två tonårsdöttrar har Börje fått rensa rejält i hyllorna. Men det finns böcker som han aldrig skulle göra sig av med.

– Under en period i Kanada läste jag väldigt mycket böcker om Vietnamkriget. Flera har jag sparat. Combat photographer, The American experience in Vietnam, Ice of time

Varför var det så fascinerade?

Det var något med de här unga grabbarna som berörde mig.

– Det var något med de här unga grabbarna som berörde mig. De visste knappt var de befann sig, än mindre vad de kämpade för. Men det värsta var nog att när de kom hem så var det ingen som tackade dem. De fick bara en massa skit.

Under uppväxten i Kiruna på 1950-talet var det bara hockey som gällde. Men när det blev klart att Börje Salming skulle lämna Sverige för Toronto tog han ändå med sig en kartong med böcker.

Läs också:  »Barbro Lindgren är min själsfrände«

– Jag läste Mina drömmars stad. Den var för jävla bra. Jag plockade med mig hela Per Anders Fogelströms Stockholmserie. Jag var fascinerad av hur staden utvecklades, och hur människorna förändrades. Senare läste jag Klas Östergren, bland annat Gentlemen. Jag gillade hans språk och hur han skildrar livet i storstan.

Sjutton år som proffs betydde tiotusen-tals dötimmar i vänthallar, bussar och flygplan. De flesta spelarna fördrev tiden med att spela kort eller prata strunt. Börje Salming drog sig gärna undan med en bok.

– Läsning var ett fantastiskt sätt att koppla av efter en match och få lite distans till allt.

Efter hockeykarriären slog Börje Salming in på entreprenörsbanan. Det började med kalsonger, sedan följde sportutrustning, vin och nu senast glasögon. Men managementlitteratur ratar han.

– Jag är självlärd och ser till att omge mig med bra rådgivare.

Han är inte heller intresserad av biografier, inte ens sportbiografier, trots att han gett ut två själv (bland annat Blod, svett och hockey).

– Jag har flera här, Håkan Loob, Glenn Hysén … Men jag har inte läst en enda. Jag föredrar helt andra miljöer. Som den här!

Börje Salming plockar fram Lian Hearns fantasybok Och himlens vida väv.

Jag är själv same och känner igen mig i deras inställning.

– Det är intressant att läsa om samurajernas syn på liv och död. Ska jag dö så ska jag dö, liksom. Jag är själv same och känner igen mig i deras inställning. Vi har lärt oss kämpa mot alla odds.

Börje Salming kan numera titulera sig både farfar och morfar. När barnbarnen blir tillräckligt gamla ska han plocka fram Elsa Beskows Hattstugan. 

Läs också:  "Vi köpte två exemplar av alla böcker"

Foto: Mattias Lindback
Publicerad i 5/2011.

Börje Salming
Ålder: 60 år.
Bor: Villa i Vaxholm.
Familj: Sambo med Marianne, två barn, två bonusbarn, barnbarn.
Yrke: Egenföretagare. Före detta ishockeyproffs.
Aktuell: Med kokboken Vilt med Börje Salming.
Läser just nu: Karin Wahlbergs deckare Tröstaren.

Du kanske också gillar