Långläsning

»Dylan lever upp till den klassiska poetrollen«

av Jonas Eklöf

I april intervjuade vi författaren och litteraturvetaren Ola Holmgren. Den enda i kulturvärlden som trodde att Bob Dylan var aktuell för Nobelpriset. Fem månader senare tilldelas Dylan Nobelpriset.

Hallå där, Ola Holmgren! Om du fick en kvart i enrum med den ständiga sekreteraren Sara Danius – vad skulle du säga för att övertyga henne om Dylans storhet?

– Jag tror nog att Sara Danius redan är medveten om Bob Dylans storhet. Liksom jag tror att det är många inom Akademien inte ställer sig främmande till hans kanditatur till nobelpriset i litteratur. Det är väl just öronmärkningen ”litteratur”, som kan vara problematisk i fråga om Bob Dylan. Han skriver ju inte litteratur utan låtar. Men teatermannen Dario Fo som tilldelades Nobelpriset 1997 skrev inte heller” litteratur” utan farsartade, i långa stycken framimproviserade teaterpjäser. Även i hans fall är det ju själva framförandet som blir avgörande för resultatet. Jag skulle nog påminna Sara Danius om att Bob Dylan trots allt lever upp till den klassiska poetrollen. Det är inte alltför länge sedan som poesi inte skulle läsas i ensamhet utan deklameras offentligt. Lyrik betyder ju ursprungligen ”sång till lyra”. Låt vara att lyran i Bob Dylans händer är en gitarr eller ett munspelsrack runt halsen. Men annars svarar hans verksamhet närmast exemplariskt mot sångarens eller rapsodens i en oral, förskriftlig kultur. Var inte Pindaros och Archilochos poeter? Dessutom har det skrivits hyllmetrar om hur mycket den engelska och amerikanska poesitraditionen har berikat Bob Dylans sångtexter. Från Shakespeare till nobelpristagaren T. S. Eliot. Bob Dylan är inte bara en framstående musiker; han är även en mycket beläst man. Men detta vet nog redan Sara Danius. Hon vet också att det runt hela jordklotet, i olika världsdelar, länder och språkområden finns så många nobelpriskandidater att räkna med. Så naturligtvis har speciella preferenser hos enskilda akademiledamöter sin betydelse. Att Dario Fo ändå fick priset, tror jag till stor del berodde på Lars Forssell. och hans kärlek till den teater som Dario Fo representerar. Man kan bara hoppas, att det finns ledamöter som hyser en motsvarande kärlek till Bob Dylan. Till syvende och sist tror jag att det bara är kärlek det kommer an på. Jag kan inte nog trötta ut den stackars Sara Danius med att tala mig varm om Bob Dylans genialitet som låtskrivare. Jag kan stapla argument till månen som talar för hans enorma betydelse. Vad som räknas är ändå den känsla som Dylans röst väcker i oss.

Läs också:  Ing-Marie dömdes för hyllade debutromanen Märit

Varför titeln Stickspår?

– Enligt ordboken står ”stickspår” för en avvikelse från ämnet, och de låtar som jag behandlar är alla så kallade outtakes; de kom inte med på det officiella albumet. De ledde inte vidare i den riktning som var tänkt för albumet, utan förblev just ”stickspår”. Man skulle också kunna tala om ”sidetracks”. Det märkliga med fenomenet Dylan är att många sådana outtakes, som senare dyker upp som bootlegging, tillhör hans bästa låtar. Hur kommer det sig? Varför utesluter Dylan de bästa låtarna från sina plattor? Ja, det försöker jag få svar på i mina tolkningar av låtarna Red River Shore, Born In Time, Series Of Dreams, Mississippi, Abandoned Love, Angelina, Caribbean Wind och Blind Willie McTell. Bob Dylans sångkatalog är enorm, och valet av just dess låtar är ganska godtyckligt från min sida. Dessutom är huvuddelen av låtarna från 80-talet som allmänt anses vara hans svagaste decennium. Så det är ingen ”åtta i topplista” som jag har upprättat. Det är omöjligt att göra, när det gäller Bob Dylan. Har jag gått efter något, så är det snarare att ge en föreställning om bredden på hans repertoar. Det är inte heller så, att jag begränsar mig till just dessa låtar. Var och en medger olika perspektiv på hela konstnärsskapet.

 

Stickspår

Stickspår

 

Du pratar om Dylans poetiska storhet. Vari består den?

Jag skulle vilja säga att Dylans poetiska storhet består i föreningen av ord och musik; hur orden blir musik, och hur musiken föder orden. Jag jämför honom med Shakespeare i det avseendet, måhända förmätet, men jag är inte ensam om den saken. Där Shakespeare får språket att sjunga, får Dylan sången att språka. Var det inte Bruce Springsteen som sade: The way that Elvis freed your body, Bob freed your mind. Jag skulle vilja tillägga: Bob Dylan BLOWS your mind. Han gör detta, eftersom han är en stor stilist, såväl språkligt som musikaliskt. Vi kan mena så många och olika saker med stil. Men den mest grundläggande betydelsen av stil är ju att man sätter sin prägel på saker och ting. Men sin oefterhärmliga röst sätter Bob Dylan sin prägel på orden och musiken. Och stilen har inte med perfektion och skönsång att göra. I stället handlar det om känsla och närvaro. Det gäller även för den Dylan som har producerat sig i bokform. Första delen av hans memoarer, Chronicles, kom 2004 även i svensk översättning, men eftersom Dylans stil just är så pass oefterhärmlig skulle jag vilja rekommendera en läsning på originalspråket. Samma rekommendation gäller Dylans låtar, som ju tolkats av så många andra artister: No one sings Dylan like Dylan!

Skriver han in sig i en särskild litterär genre med sina låttexter?

Läs också:  Med Jo Nesbø i Thailand

När det gäller Dylan kan man inte tala om litterära genrer. I stället handlar det om olika musikstilar; folk, rock, blues, country, gospel m.m. När han med sina sångtexter skriver in sig i dessa musikstilar imiterar han dessa till fulländning. Dylan är en stor förvandlingskonstnär som kan anta olika musikaliska skepnader. Det gör att man kan fråga sig vem han egentligen är. Vem är Bob Dylan bakom alla masker och förklädningar? Det är den frågan som får oss att skriva hyllmetrar om denna gåtfulla man, vars karriär alltid tycks öppen för nya och överraskande vändningar. Nu senast har han ju släppt två plattor, där han sjunger ett antal amerikanska standards, som alla har det gemensamt att de tidigare sjungits av Frank Sinatra. När den raspiga rösten ser ut att gå mot sitt slut, inleder han en ny och framgångsrik karriär som crooner!

 

 

Ola Holmgren

Ola Holmgren

 

Vilka ”vanliga” poeter skulle du säga att han är besläktad med?

– 60-talets Dylan som pluggade in och went electric liknades ofta vid Arthur Rimbaud. De hade den självförbrännande stilen och ett surrealistiska bildspråket gemensamt. Dessförinnan var ”protestsångaren” Dylan påverkad av de amerikanska beatpoeterna och även Bertolt Brecht. Han lär ju också ha tagit sitt namn från Dylan Thomas.  Det som förenar honom med en romantisk poet som William Blake är Bibeln som inspirationskälla och värdegrund, och det som frestar till jämförelser med Shakespeare är det språkliga mästerskapet. Lika litet som Shakespeare är Dylan en ”svår” poet. När Oxfordprofessorn Christopher Ricks, som i ett stort och lärt arbete har skrivit in Dylan i den engelska poetiska traditionen från Shakespeare och framåt, fick frågan vad som gör Dylan så speciell, svarade han med tre ord: ”Han rimmar bra.” Dylans texter flödar över av allt det vi etiketterar som assonans och allitteration, inrim och slutrim. Det heter ju att dåliga författare lånar, men att bra författare stjäl; det vill säga, gör stöldgodset till sitt eget. Dylan stjäl friskt från andra poeter, men i slutändan får han det alltid att låta som om det kommer från honom.

Läs också:  Förtrollad av teatern

Säg att han mot förmodan får Nobelpriset. Vilken låt bör han spela för att övertyga tvivlarna om att han förtjänar priset?

– Jag skulle be honom sjunga låten What Good Am I från albumet Oh, Mercy (1989) Den fråga som där blir hängande i luften rör vid inte hans förtjänster som låtskrivare utan som människa. Moralen är viktig för Dylan. Rebellen Dylan skrev tidigt: But to live outside the law you must be honest.

 

What good am I if I’m like all the rest
If I just turn away, when I see how you’re dressed
If I shut myself off so I can’t hear you cry
What good am I?

What good am I if I know and don’t do
If I see and don’t say, if I look right through you
If I turn a deaf ear to the thunderin’ sky
What good am I?

What good am I while you softly weep
And I hear in my head what you say in your sleep
And I freeze in the moment like the rest who don’t try
What good am I?

Intervjun med Ola Holmgren gjorde i april i år. Fem månader senare tilldelas Bob Dylan Nobelpriset. boken Stickspår – åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas Nobelpriset i litteratur är utgiven på Carlsson förlag. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev så kan du vinna ett exemplar av boken.

Du kanske också gillar