Bokhyllan

»Fotbollsböcker är inget för mig«

av Anna Hedelius

Fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson är själv nybliven författare. Då han reser har han gärna en historisk roman i flygstolen.

På sin herrgård utanför Sunne i Värmland har Sven-Göran »Svennis« Eriksson gott om plats för böcker. I lägenheten i Guangzhou i Kina är det mer sparsmakat. Ändå är det ibland svårt att hålla reda på vilken bok som är var.

– Här hittar jag Roms portar, den första delen i Conn Igguldens historiska romanserie om Julius Caesar, säger han då han under vårt samtal botaniserar i sina värmländska bokhyllor. De andra delarna finns i Kina.

Ja, han dyker gärna ner i historien, fotbollscoachen, som ägnar långresorna över världen till böcker, när han inte måste plöja någon fotbollsmatch på skärmen förstås.

– Just nu har jag Fatimas hand av Ildefonso Falcones i min hand. Den handlar om Spanien för några hundra år sedan. Jag läser mycket i perioder, men ibland kan det gå veckor utan att jag rör en bok. Det beror på hur mycket jag jobbar.

Vad lockar dig med det historiska?

– Jag vet inte. Men böckerna är ett bra sätt att lära sig historia, det jag missade i skolan. Jag hade hyfsade betyg fram till studenten, med sedan gick jag på gih (Gymnastik- och idrottshögskolan) och då handlade allt om sport.

Det är viktigt att ibland lämna fotbollen och ägna hjärnan åt något helt annat.

Ändå är det inte fotbollsböcker du läser i första hand?

– Det är viktigt att ibland lämna fotbollen och ägna hjärnan åt något helt annat. Läsa är en sådan sak, motionera och spela tennis är en annan. Köper jag en kvällstidning börjar jag läsa den bakifrån, jag bläddrar till fotbollsresultaten. Men
nej, jag läser inte böcker om fotboll.

Inte nu längre, kanske ska tilläggas.

För det var trots allt en fotbollsbok som gav Svennis en av hans tidigaste läsupplevelser.

– Som tioåring fick jag en bok som hette Guld och gröna planer, skriven av Gunnar Nordahl. Den handlar om hans tid som proffs i Italien. Den läste jag hur många gånger som helst. Någonstans finns den kvar.

riktigt gripen blev Svennis av några svenska klassiker, då han kom i bokslukaråldern som 14-15-åring.

– Då läste jag Mobergs Utvandrarna och Fogelströms Mina drömmars stad. Det är deras fel, eller kanske förtjänst, att jag är så intresserad av böcker. Och så läste jag mycket Steinbeck och Hemingway.

Nu bor du i Kina. Hur mycket intresserar du dig för kinesisk litteratur?

– Jag studerar kinesiska nu. Det är svårt, jag får se om jag går i land med det. För ett år sedan, innan jag visste att jag skulle till Kina, läste jag en biografi om Mao Tse-Tung. En tjock historia, rätt tråkig i slutet. Men tack vare den vet jag nog mer om Mao än vad många kineser gör.

Foto: Maria Östlin
Publicerad i Vi Läser 1/2014

Det här är Svennis
Namn: Sven-Göran Eriksson.
Yrke: Fotbollstränare för Guangzhou R & F.
Bor: Lägenhet i Guangzhou i Kina och på Björkefors herrgård utanför Sunne.
Aktuell med: Självbiografin Svennis – min historia, skriven tillsammans med Stefan Lövgren. »Jag kan förstå att det är ett tufft jobb att vara författare. Att hitta på en historia kan jag inte ens drömma om. Och det var känslomässigt svårare än jag trodde att gå igenom allt jag har gjort.«

Du kanske också gillar