Bokhyllan

»Jag gillar GW:s mustiga språk«

av Anna Hedelius

På sommaren flyttar skådespelaren  Johannes Brost in på Skottorps slott. Här plockar han fram några favoriter ur den digra samlingen.

 

Premiären av Den stressade står för dörren och även Johannes Brost är smått stressad. Han har lätt för att lära text, men det är många ord att pränta in för huvudrollen som den koleriske Vielgeschrei.

Särskilt långa stunder har han alltså inte att botanisera i den stora bokhyllan på Skottorps slott, den han har fri tillgång till då han hyr slottets bagarbostad halvårsvis. Men han slinker gärna dit upp och drar ut en bok på måfå. Och han ser fram emot att sitta i slottsträdgården och läsa på dagarna, så snart premiären är avklarad.

– Jag är en allätare när det gäller böcker. Det enda jag inte läser är krigsromaner. Ett tag läste jag mycket deckare, men det har jag tröttnat på.

Fast enstaka kriminalromaner blir det trots allt. Förra sommaren var Leif GW Perssons Den sanna historien om Pinocchios näsa Brosts favorit.

– Jag känner honom lite och han har ett mustigt språk.

Andra bekantskaper har också lett till läsupplevelser.

– Nyss fick jag Kjelle Bergqvists självbiografi Kjelle Berka från Högdalen på posten. Egentligen gillar jag inte biografier, men jag läser om dem jag känner.

Vänskapen med Janne Schaffer och musikerkollegan Björn J:son Lindh fick honom att också ta sig an Nils Ferlin, som blivit en trogen vän både på nattygsbordet och på uppläsningar i kyrkor runtom i landet.

– Tyvärr får man inte höra honom så mycket, men jag läser lyriken. Hans språk och sätt att skriva… Cirkus är fantastisk!

 Nils Ferlin var också god vän med Johannes mamma, skådespelaren Gudrun Brost. Det var hon som från början väckte hans läsintresse.

– Hon stoppade Alexandre Dumas och andra äventyrsböcker i händerna på mig. Jag läste tidigt, vid sju års ålder.

Under arbetet med föreställningen Född Ond på Teater Brunnsgatan Fyra diskuterade Brost och medspelaren Ewa Fröling mycket om livets betingelser, vilket öppnade ännu ett rum – det till filosofin.

– Jag läser gärna Montaignes essäer. De behandlar alla ämnen i livet och det går att hitta mycket i dem trots att de skrevs för så länge sedan.

Även arbetet med Strindbergs Dödsdansen ledde vidare in i litteraturen.

– Jag fick en volym ur Nationalupplagan av August Strindbergs samlade verk av teatern då jag jobbade på Intima teatern. Den handlar om Strindbergs tid där, och alla hans bryderier kring teaterkonsten och ekonomin. Väldigt intressant!

Men det är inte bara manliga giganter i Johannes Brosts bokhylla.

– Just nu läser jag Halländsk kvinnokraft, en bok med texter av fem kvinnliga halländska författare. Boken handlar om kvinnliga halländska pionjärer och är väldigt rolig. Vilka starka kvinnor!

Artikeln publicerades i nummer 4/2015. Torsdagen den 4 januari 2018 avled Johannes Brost, 71 år gammal.
Foto: Fredrik Jalhed.

Du kanske också gillar