Tredje numret av ViLäser kom till redaktionen i dag. Jag bidrar med tre-fyra kortare texter. Mest besvärlig var den drygt 1000 tecken långa artikeln om Charlotte Roches Våtmarker. Men researchen var rolig. Här är ett klipp (på tyska) som roade mig mycket. Jag råder alla läsecirkelsmedlemmar att föreslå Våtmarker nästa gång ni väljer bok. Jag bjuder på tre diskussionsämnen: Är det en utmanande roman? Vilken roll spelar männen i boken? Är det en tidstypisk berättelse?

kul att du gillade det.
PS. Videoklippet är verkligen underhållande, tack för det.
Hej
Jag håller med dig om att den första eventuella chocken lägger sig fort. Som läsare blir man snabbt avtrubbad och efter några kapitel smått uttråkad. Ändå tror jag att Charlotte Roche är medveten om detta och inte primärt är ute efter att chockera. Med sin nyfikenhet och muntra ton har romanen mer gemensamt med Bonjour Tristesse än t.ex. Juan Manuel de Pradas Fittor, som utkom i svensk språkdräkt (också den på W&W) för två år sedan.
Jag har alldeles nyligen läst ut boken och recenserar den på min bokblogg http://www.bokmania.net/2009/05/vatmarker.html
Det var en utmaning att skriva recensionen ;-P