Perspektiv

Lysande läsande Laholm

av Kristina Lindh

Med färskostsnittar, kvalitetsböcker och författarmys kämpar bokhandeln i Laholm för sin överlevnad. Quijotskt? Nej, de vinner!

”Mot Laholm!” Göran Greider brister ut i ett vårskrik på twitter, insprängt mellan strukturkritik, poesi och bilder på blåsippor. Släppet av hans nya trädgårdsbok har lämpligt nog synkat med årstidsväxlingen, och nu väntar turné.

Tio timmar senare får följarna fotobevis: ”Underbar bokhandel i Laholm, dit jag inbjudits av bokhandelsparet för att tala om trädgård.”

Den som saknar koll ser ett leende par i en bokaffär och en förväntad tackfras från författaren.

Den som kan sin sak vet att bilden föreställer Sveriges Herr och Fru Bokhandel.

Stefan och Diana. Jo, de har efternamn: Ljungqvist och Lavesson. Men de har också ett sätt att med var och en som äntrar detta Laholms litterära centrum etablera en relation på förnamnsbasis snabbare än någon hinner säga ”Ferrante”. Om fjolårets nobelpristagare i litteratur oväntat dök upp i butiken skulle de förmodligen hälsa med ett ”Ja men där är du ju, Bob!”. Ett slags demokratisk entusiasm för vilken de nyligen tilldelades kommunens kulturpris.

Folk kan komma in och säga ’Nu behöver jag en bra bok’ och då vet jag vad som passar.

/Diana Lavesson, bokhandlare i Laholm

Vårboksläppen är deras uppvärmning. Snart väntar sommar och högsäsong. Under semestern peakar besöken, tack vare turisterna som lockas av Sveriges Riviera och de charmiga orterna längs bukten. Att ta ledigt då finns inte på kartan.

Men det finns andra årstider och annan andhämtning.

Jag anländer en eftermiddag i oktober. Det är småsömnigt, blåsigt och kallt. Det är också dan före dan. I morgon gör höstens litterära stjärna entré: Geir Gulliksen, som skapat het diskussion med sin bok Berättelser ur ett äktenskap. Gulliksen kommer från Norge, vilket är fullt tillräckligt för att göra hans besök till det första internationella gästspelet på Laholms bokhandel. Helt nyligen, i juni 2017, kunde bokhandeln stoltsera med det andra: Den kinesiske författaren A Yi valde Laholm som ett av tre stopp på en Europaturné som annars bara stannade i Paris och Lyon.

Tanken är att skildra hur stämningen långsamt stiger i butiken vid kullerstens-torget inför Gulliksens besök. Förberedelserna och fixet. Det visar sig dock att snittarna kommer att svängas ihop på en kvart i hemmaköket och att stolarna kommer att ställas fram på lika många minuter nästa morgon.

När dessutom en handfull mellanstadieelever, utskickade av läraren, kliver in och frågar ”Hej-vad-gör-ni-här-och-varför?” och får det skenbart enkla men i grunden helt uttömmande svaret ”Vi säljer böcker och det gör vi för att det är roligt att läsa och för att vi vill att andra också ska upptäcka det” – ja, då börjar jag treva efter fokus.

 

 

Laholms bokhandel grundades på 1870-talet. Genom åren har den flyttat runt, och sedan 1974 är den inhyst i gamla apoteket. Stefan och Diana tog över 2008. Framgången sedan dess bygger på deras känsla för vad som var värt att bevara och vad som behövde förnyas. Till det senare hör författarbesök, bokbytardagar och hardcore-bokcirklar – inget tomprat, ingen flashig förtäring utan fullt fokus på litteraturen.

Till det som bevarats hör delar av interiören.

– Vi tar hellre ett gammalt träbord än en ny stålhylla. Man ska känna sig hemma, säger Diana.

Jag gör ett försök att liksom planlöst och på egen hand gå runt i bokhandeln och insupa den nedärvda hemkänslan. Det misslyckas totalt. Diana hör till dem som inte försitter ett tillfälle till kontakt och inleder en gedigen guidning. Pocket där, barn och ungdom där. Så långt inga konstigheter. Den som letar efter de sedvanliga travarna med bästsäljare söker dock förgäves. I hyllorna står oftast endast ett exemplar av varje bok, och uppemot nio tusen titlar trängs i butiken.

– De allra flesta böcker har vi bara ett exemplar av. Vi vill ha så många titlar som möjligt. När vi sålt en bok beställer vi helt enkelt en till.

Hela systemet bygger på att de kan sin kundkrets.

Läs också:  Skitpapper

Det händer att det blir fel. Som gången ”då det var en fotbollsspelare de skrev om”, säger Diana. Hon syftar på Jag är Zlatan, självbiografin av David Lagercrantz, som sålt i miljoner världen över och sägs ha fått tiotusentals unga män att öppna en bok för första gången.

– Vi beställde först tio exemplar. Jag vet inte hur många hundra vi sålt i dagsläget.

Men oftast blir det rätt.

– På en liten ort känner vi alla. Folk kan komma in och säga »Nu behöver jag en bra bok!« och då vet jag vad som passar. Vi får ofta människor att hitta till böcker som de inte skulle ha valt själva.

Diana har inga problem att svara nej när någon frågar ”Tycker du att jag ska läsa den här?”. Bara för att en roman skrivits upp till skyarna måste den inte vara det bästa som gjorts, särskilt inte för just den person som frågar.

Inte minst ska man vara försiktig med fördomar om landsortsläsares litterära preferenser. Visst kan kunder komma in direkt från traktorn. Som mannen som önskade ljudböcker att lyssna på medan han plöjde potatisfåror. Vad han hade läst senast? Machiavellis Fursten.

– Laholmare läser varken mindre, enklare eller sämre än andra.

Butiksdörren öppnas och stängs. Plötsligt står ett fullblodsproffs i lokalen. Mona Månsson, pensionerad biblioteksassistent från Falkenberg:

– Hc.03 finns det inte mycket kvar av i boklådorna nu för tiden!

Hc.03 är den officiella klassificeringskoden för lyrik. Mona och hennes man tittar in regelbundet; bilvägen till barn och barnbarn i Lund går förbi Laholm.

– Just nu sökte jag en särskild bok om Beethoven. Den fanns inte kvar på förlaget, men personalen har erbjudit sig att söka efter den antikvariskt.

 

Personlig service. Utbud med profil. Ägare med charm och färg. Allt detta är förstås utmärkt – men inte unikt. För mitt i en bransch dominerad av kedjor och storskalighet är Stefan och Diana en del av en tydlig våg: suget efter den lilla, fristående boklådan. Utvecklingen på hemmaplan speglar en större rörelse som märks både på kontinenten och i USA.

– Det är ett starkt tryck på att vårda det lokala just nu.

Det säger Mats Ahlström, ordförande i Svenska bokhandlareföreningen, som samlar 290 medlemmar.

– I USA har det de senaste tio åren etablerats många privatboklådor
med den sortens koncept. Jag tror vi kommer att få se det mer och mer här också. Boklådor som signalerar ”Vi kan inte konkurrera med pris, men vi vet vad du brukar köpa och tycka om”.

 

 

Det fanns en tid då varje artikel om bok-branschen hade ordet KRIS i rubriken. Den tiden är över. Rent ekonomiskt står bokbranschen stadigare nu än i början av decenniet. Både oberoende bokhandlare och butiker som tillhör kedjor gör i snitt en vinst på 3–4 procent av omsättningen, enligt Mats Ahlström. Bilden är dock inte entydig; exempelvis gick den välkända och omtyckta bokhandeln Hedengrens i Stockholm nyligen ut och vädjade till kunderna om att hjälpa till: Handla fler böcker, eller donera pengar, annars går bokhandeln under. Utmaningen är den digitala marknaden; varje år äter sig e-handeln in i den fysiska bokhandeln. I fråga om pris och smidighet är nätet svårslaget.

Men eftersom varje trend också föder en mottrend har utrymme öppnats för dem som gör det småskaliga till en dygd. Det gäller inte bara bokbranschen, menar Mats Ahlström. Inom hela handelssektorn kretsar snacket kring stadskärnans återkomst. Köpladorna överges, den tråkiga handeln sker på nätet och den roliga i butiker där man kan de anställda vid förnamn.

Småstädernas fristående boklådor kan dessutom oftast existera utan större hot från de större kedjorna.

– Aktörer som Akademibokhandeln kommer aldrig att vara intresserade av de små orterna. De ser det inte som tillräckligt lönsamt. Vi talar om en omsättning på kanske fyra, fem miljoner.

Samtidigt saknar 30 procent av Sveriges kommuner boklådor. Hur ska man få folk att ta steget och våga driva eget? Det är en av framtidsfrågorna.

Läs också:  »Jag är en nordisk bastard«

Dit hör också oron för återväxten. Sveriges bokhandelsägare är en ålderstigen skara, och nya krafter behövs. Vid ett av Bokhandlarföreningens senaste styrelsemöten stod ämnet på dagordningen. Vilka boklådor är till salu? Vilka unga finns som är intresserade att driva dem? Och hur matchar vi dem med varandra?

 

Det är inte bara på landsorten suget efter det småskaliga och nära märks. Själv har Mats Ahlström gjort resan från vd för stora starka Akademibokhandeln, via ägande av Exlibris till innehavare av lilla men anrika Djursholms bokhandel norr om Stockholm. Även här står hemkänsla, brett utbud och personligt bokprat i fokus. Och även här finns oron för återväxten.

– Sedan vi tog över har verksamheten kommit upp på en nivå där vi kan leva på det här. Men jag är 68, och min fru och jag vill lämna över till andra.

Det räcker med att resa några kilometer söderut för att se att nya krafter trots allt finns i branschen. I söderförort har Aspuddens bokhandel på bara några år etablerat sig som platsen för kreddiga författarkvällar och varumärkesstärkare av hela stadsdelen. Och mitt i city finns nyöppnade Gamla stans bokhandel, visserligen förlagsdriven genom Volante men med den tidstypiska ”localismens” alla kännetecken. Som de själva säger: ”Vi ser bokhandeln som vårt vardagsrum där det är fest då och då.” Målbilden är ”en magisk och hemlig plats där världen öppnar sig”.

Det är lätt för politiker att säga att böcker ska finnas för alla. Men på vilket sätt?

/Stefan Lavesson, bokhandlare i Laholm

Man kommer ändå inte ifrån att ett torg på halländska landsbygden är något annat än dito i Stockholms stadskärna. Intill John Lundqvists klassiska Laholmsskulptur Lagafontänen med pärlflickan och laxpojken har de två lokala Korpen-profilerna Lars-Erik Gustafsson och Peter Johnson stött ihop i vardagslunken. Visst tittar de in i bokhandeln då och då, trots att priserna är lite höga. Laholmsborna värnar sina småbutiker; orten är ovanlig i sin avsaknad av de vanliga affärskedjorna, och runt torget trängs lokala näringsidkare.

– Tänk vad tråkigt det skulle vara om det bara fanns en bank och en frisör här. Nackdelen med bokhandeln är att om du köper ett presentkort inne hos Stefan och Diana, då gäller det bara där. Köper du på en kedja gäller det i hela landet.

Inne i bokhandelns personalrum sitter Stefan med en kopp kaffe. Precis som Diana jobbar han gärna i butiken men kanske ännu hellre bakom kulisserna, med pärmar och siffror.

– Vi gör skillnad i en liten kommun. Vi skapar tillgänglighet på böcker. Det är lätt för politiker att säga att böcker ska finnas för alla. Men på vilket sätt? För några år sedan sade den dåvarande kulturministern att det är så lätt att få tag på böcker, eftersom man kan köpa dem på närmsta bensinmack. Jag skrev till henne och undrade om hon inte såg bokhandeln som en viktig aktör för boken. Det fick en viss uppmärksamhet, säger Stefan.

 

Under en period infördes stöd för litterära evenemang i bokhandel. Stefan och Diana sökte och fick. Visst var det en hjälp, men det är inte bidrag de är ute efter, förklarar han.

– Det som behövs är att landsortens grundläggande näringslivsvillkor lyfts tydligare. Vill vi ha levande småstäder?

Man skulle kunna också kunna uttrycka sig så här: Vill vi att Sverige ska falla isär? I diskussionen om litteraturens roll som demokratibärare finner jag det intressant att just denna lokala och omtyckta boklåda finns i en kommun som rymmer tre av de valkretsar där Sverigedemokraterna blev största riksdagsparti 2014.

Läsande är ingen garant för ökad empati, och många protesterar mot tendenserna att reducera litteraturen till instrument. Samtidigt går det inte att bortse från böckernas symboliska roll som motrörelse i ett debattklimat som gärna ställer människor och grupper mot varandra.

Tisdag har övergått i onsdag, och jag har övernattat i ett rykande färskt tillskott på bokhandelns verksamhetsträd: en lägenhet ovanpå butiken, tänkt som personligt alternativ för långväga författare som tröttnat på hotell. Miljön är enkel men idealisk. Lugn och ro och en påse färska frallor utanför dörren på morgonen. Samt en skylt i köket med Stefan och Dianas privata telefonnummer. Under ett helt osannolikt melittahaveri mitt i frukosten är jag nära att ringa men låter bli.

Läs också:  Livsfarliga krigsböcker

Så äntligen är det dags: Mannen bakom höstens största litterära snackis är på väg: Geir Gulliksen talade i Malmö igår och ska vara i Göteborg i kväll. Laholm ligger mitt emellan, och sms-kontakt upprättas mellan bokhandel och tågvagn – hur långt har han kvar till Hallandsåsen?

Att möta publiken på det här sättet är motsatsen till kommersialisering och något av det finaste som finns.

/Geir Gulliksen, författare

Snittarna med färskost och paprika är på plats. Lokaltidningens chefredaktör likaså. Publiken anländer och Diana registrerar ansikten från både när och fjärran – det vill säga Malmö. Hon upplyste Malmösällskapet vid bokningen om att Gulliksen också skulle tala på deras hemmaplan. ”Det vet vi väl, men det är ju mycket trevligare hos er”, löd svaret.

Så tystnar sorlet. Geir Gulliksen, vars uppenbarelse måste vara den minst syrekrävande som just nu finns i hela Laholm, ler lätt och börjar tala. Om Jon och Timmy. Paret som möttes, älskade och gick skilda vägar.

Romanen handlar om kärleken utifrån den punkt då den tar slut, säger han. Den är ett försök att leva sig in i en annan. Sättet på vilket detta sker har provocerat många läsare. Jon iscensätter sin frus förälskelse i en annan man, menar de.

– De läsare som säger ”Jag har många frågor!” är alltid förbannade på Jon. Och det är sant att Jon får otroheten att ske. Han är en man med avundsjuka, men han försöker vända avunden. Jon blir fascinerad av tanken på vem som kan få hans fru att bli helt galen när han inte själv kan det.

Publiken bryter in. Frågar om karaktärer, jämställdhet och relationer. Plötsligt räcker en kvinna upp handen.

– Jag känner igen beskrivningen av sista natten man delar när man vet att det är slut.

Meningen uppslukar mig fullständigt. Jag hör att kvinnan fortsätter prata men uppfattar inte orden, så när Geir Gulliksen utbrister ”Det där du sade om hästen och Timmy var den intressantaste analys av boken som jag hört!” har jag inte en enda bokstav antecknad.

 

 

Efteråt försäljning, signering samt bricklunch med en portion dagens: strömming med mos. Den demokratiska entusiasmen gäller även VIP-gäster. Geir Gulliksen känner sig hemma i det nedtaggade. Norge liknar Sverige, även där lockar fristående boklådor som alternativ till kedjorna. Även där skapar det småskaliga särskild kontakt.

– Man talar mycket om bokens kommersialisering. Att möta publiken på det här sättet är motsatsen till kommersialisering och något av det finaste som finns, säger han.

Han går mot parkeringen. Bil till stationen. Tåg till Göteborg, nästa ort på turnén. Och därefter – en vinter av skrivande som så småningom kommer att övergå i en vår med nya besök, i Helsingfors, Köpenhamn …

Litteraturens årshjul snurrar på. Stefan och Diana har sett det snurra länge nu. Först på varsitt håll: hon som ungt bokhandelsbiträde i Halmstad, han på profilboklådan Arken i Lund. Sedan tillsammans, i butiken som blivit deras livsprojekt.

Valet att driva eget var lika självklart som ifrågasatt. För tio år sedan blev en fristående bokhandel idiotförklarad. Idag är det fler och fler som sneglar på möjligheten.

– Det som driver oss är den starka tron på att det går att sälja böcker, säger Diana.

Stefan ger sin fru en allvarlig blick.

– Fast du hade nog helst bara rekommenderat böcker och sluppit ta betalt?

Hon skrattar.

– Det ÄR roligt att ta betalt! Men jag var läsare innan jag blev bokhandlare. Det sitter djupt.

 

Text: Kristina Lindh
Foton: Anna Wahlgren

 

Kristina Lindh är journalist. Hennes starkaste bokhandelsupplevelse är stämningen i midnattsköerna under bokreornas storhetstid på 1980-talet. 

Du kanske också gillar