Rikard Wolff
Bokhyllan

»Lena Anderssons metafor är så elegant«

av Stefan Westrin

Som ung var böckerna en portal till helt andra världar för Rikard Wolff. Numera är det realism och verklighetstroget som gäller.

Rikard Wolff öppnar lägenhetsdörren, yrvaket. Några dagar tidigare har han haft premiär på Stockholms Stadsteaters uppsättning av Dorian Grays porträtt, och det verkar som om den krävt hela hans mentala kapacitet. Saker han bokat upp sig på verkar bara ha fallit bort.

– Bara i går missade jag tre grejer.

Hans läsande liv började i femårsåldern, då hans storebror började skolan. Rikard ville inte vara sämre, så han lärde sig läsa han också. Skådespelardebut skedde två år senare, också med storebrorsan. Det var en övningspjäs som skrivits för skolbarn av Astrid Lindgren.

– Det var två barn som bråkade. Den hette Så börjar krig, säger Rikard Wolff roat.

Astrid Lindgren var naturligtvis en del av hans barndom. Böckerna om Saltkråkan, Emil i Lönneberga och Karlsson på taket kom under de åren.

För den sortens barn jag var, var verkliga sociala relationer inte alltid så lätta.

– Läsning gav en tillåtelse till andra världar. För den sortens barn jag var, var verkliga sociala relationer inte alltid så lätta.

Han slukade berättelser om kungafamiljen också. Innan tv:n slog igenom så starkt kom det ut kunga-album i bokform, där man kunde följa deras åtaganden.

– Det var som någonting mytologiskt nästan. De verkade inte ha några vardagsbekymmer. Det fanns en renodlad struktur och var främmande på ett bra sätt.

På högstadiet kom den stora läsboomen. Wolff drabbades av ett omättligt intresse för svensk litteratur. På somrarna packade han hela resväskor med Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Fröding, Ferlin, Gullberg …

På 70-talet var han tillbaka i samtiden.

– Då kunde man gå och köpa poesi av Sonja Åkesson och Kristina Lugn i samma stund som den kom ut. Det var som att gå och köpa ett album, en LP-skiva.

Tjocka romaner är inte hans grej längre, säger han. Han nämner i stället två franska författare, Abdellah Taïa och Édouard Louis.

på något sätt har han hamnat 180 grader från sin barndoms läsning. I och med att han är skådespelare har fantasivärldarna blivit hans vardag.

– Nu är jag mer intresserad av hur folk har det på riktigt.

Han är lockad av människors liv och öden och läser gärna biografier. Som Astrid Lindgrens Krigsdagböcker från förra året,  och Johan Hiltons bok om Anthony Perkins: Monster i garderoben.

– Det är en biografi, men också ett forskningsprojekt om hur man försökte förvrida huvudet på folk genom tv och film för att lansera kärnfamiljen som den ideala familje-bildningen.

Rikard Wolff är också en av alla som har läst Lena Anderssons Ester Nilsson-böcker.

– Hon har en metafor där någonstans. »Kärleken är ett närmevärde.« Det är så jävla elegant. Jag önskar att jag kommit på det själv. 

Artikeln publicerades i #6 2016. Foto: Martin Stenmark. Den 17 november 2017 avled Rikard Wolff. Vårt systermagasin Tidningen vi har flera fantastiskt fina texter om och av Rikard. Läs till exempel mötet med Lisa Nilsson eller träffen med Abdellah Taïa eller återträffen för Änglagård.

Du kanske också gillar