Boktips

Yukikos bästa vintertips

av Yukiko Duke

Julklappspanik? Lugn, här är mina definitiva julklappslista som kommer göra såväl den kräsna mostern som den läsovane tonåringen.

 

Marie-Louise

Kerstin Norborg

Norstedts

Lämplig klapp till: mostern som menar att nyare svensk romankonst är trist.

Jag har skrivit om den här romanen tidigare under hösten, men jag vill att så många som möjligt ska hitta fram till den! Det här är en liten romanpärla som glöder i höstmörkret. Norborgs berättelse om den store konstnären Carl Fredrik Hills syster är ett fullödigt, underbart kvinnoporträtt skriven på genomlyst, vacker prosa. Marie-Louise delar broderns kärlek till måleriet, men aldrig får chans att ägna sig åt den. Hela hennes liv formar sig till en plågsam längtan efter att få vara sig själv, att bli sedd för den hon verkligen är. Det är Marie-Louise som får det smärtsamma uppdraget att hämta hem brodern när han har fått ett psykiskt sammanbrott i Paris. Men under sin Parisresa möter hon även kärleken. Ska hon våga slå sig fri?

 

 

Kokkonsten som vetenskap och konst

Charles Emil Hagdahl

Carlssons

Lämplig klapp till: den matlagningsnördiga vännen som äger alla moderna kokböcker.

Det här är klassikern som alla matlagningsentusiaster med glädje försjunker i. Charles Emil Hagdahl, fattigläkare i Stockholm, skrev 1879 denna kokbok. Den var ett banbrytande verk på gastronomins område, kokbok och näringsfysiologisk lärobok i ett, skriven med glimten i ögat. Här finns recept på allt från delikata punschpuddingar till aptitretande grodkotletter och en läcker soppa på grisöron. Det går också att inhämta Hagdahls råd om hur man bäst uppfostrar sina tjänsteflickor (!) Mycket i boken är närmast att betrakta som kulturhistoria, men förvånansvärt många av recepten håller än i dag. Men oberoende av om man tänker laga något av dem eller inte, är detta storartad läsning för den matintresserade.

 

Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiri

Bonniers

Lämplig klapp till: kusinen som vill ha läst böckerna alla pratar om.

Efter att i några år huvudsakligen ha ägnat sig åt dramatik, är en av Sveriges bästa yngre författare tillbaka på den skönlitterära scenen. Som alltid i Khemiris verk handlar det om identitet, om vad som gör oss till dem vi är och hur omgivningen betraktar oss. Romanens berättare är en författare som håller på att försöka teckna en bild av Samuel, en ung man som dött i en bilkrasch. Kanske var det en olycka, kanske ett självmord. Olika människor ger sina bilder av Samuel, fragment som författaren mödosamt försöker foga ihop. Det går så där: flickvännen och bäste vännen slåss om tolkningsföreträdet. Men av alla fragment blir till slut en berättelse om vår samtid och ett allt människofientligare Stockholm.

 

Rosengårdskungen

Jonatan Järvi

Hippo

Lämplig klapp till: den läsvana 10-åringen, för egen läsning eller högläsning.

 

Färjan

Mats Strandberg

Norstedts

Lämplig klapp till: den nervstarka systern som älskar skräckfilm och rysare.

Att resa på kryssning till Finland är ett svenskt folknöje. Runt sju miljoner svenskar far till vårt östliga grannland varje år. För många är det själva resan som är målet: på kajen glöms alla hämningar kvar och inte sällan förvandlas färden till en backanal. Men lättskrämda, i synnerhet inte de som har anlag för klaustrofobi och inte tycker om båtfärder, ska inte mönstra på Strandbergs kryssning. Här upptäcker 1200 passagerare plötsligt att det finns något ondskefullt ombord. Och ingenstans att fly. Strandberg skruvar effektfullt upp spänningen tills den blir i det närmaste olidlig. Liksom i Cirkelnböckerna, som Strandberg skrev med Sara Bergmark Elfgren, handlar det dock minst lika mycket om mänskliga relationer som övernaturlighet. Sann nagelbitarkvalité.

 

Doktor Wassers recept

Lars Gustafsson

Bonniers

Lämplig klapp till: pappan som annars bara läser facklitteratur.

Jag tycker förstås att alla ska läsa Lars Gustafsson: få svenska författare har samma språkliga elegans, vassa humor och förmåga att gestalta existentiella problem. Men jag tror att han är särskilt bra att ge till män som tycker att skönlitteratur bara är trist hittepå. Sätt denne borne berättare i händerna på dem och jag lovar att de inte protesterar. Det här är berättelsen om en begåvad ung man från ett mindre svenskt samhälle som en dag får chansen att byta identitet och liv. Han tar den. Men det som börjar som ett plötsligt infall, ett ovanligt lyckat rollspel, utvecklas till en alltmer komplicerad härva av lögner och identitetskris. Vem är Kurth Wasser egentligen?

 

De sista vittnena

Svetlana Alexievitj, övers. Kajsa Öberg Lindsten

Ersatz

Lämplig klapp till: morfadern som uteslutande läser böcker om andra världskriget.

Svetlana Alexievitj borde vara obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för sin omvärld. I fem böcker, den enastående sviten Utopins röster, har hon samlat röster från människor som upplevt Rysslands utveckling från andra världskriget och framåt. Den här delen berättar hur de ryska barnen upplevde andra världskriget. Sommaren 1941 tar deras barndom plötsligt slut och ersätts av en tilltagande rädsla. De är för små för att riktigt förstå vad kriget kommer att innebära, men blir snart varse det på allra värsta sätt. De sista vittnena handlar inte om regelrätta strider utan om vad som försiggår i ett krigs kölvatten – mördande, våldtäkter, plundring – och hur det drabbar de mest försvarslösa: barnen. Det är gripande, fruktansvärt och, tyvärr, ständigt aktuellt.

 

Den blomstertid nu kommer

Marie-Chantal Long

Opal

Lämplig klapp till: den läsovane 13-åringen som tycker att det går trögt att läsa.

Den här berättelsen börjar med en rivstart: några 14-åriga killar försöker råna en mataffär första dagen på sommarlovet. Rånet går snett. När killarna ska fly, krockar de dessutom med flyktbilen. Så börjar en eländesspiral som aldrig tycks ta slut. Marie-Chantal Long arbetar medvetet med språk och handling: hennes berättelse är lättläst utan att bli ytlig och oavlåtet spännande. Det här är en bladvändare som är ideal att sätta i händerna på någon som tycker att det är svårt att orka ta sig igenom en bok. Som läsare biter man på naglarna och undrar hur det ska gå för huvudpersonen Fred och hans olycksaliga kamrater. Och man blir glad över att Long inte serverar några enkla lösningar, utan låter läsaren fundera över ett öppet slut.

 

Det glödande lövet

Daishu Ma

Alfabeta

Lämplig klapp till: alla bildglada barn i åldern 5-100 år.

Det här är en underbar grafisk roman, avsedd för vuxna men lämplig för alla. Romanen, som handlar om en ung man i ett tröstlöst, grått industrilandskap som en dag hittar ett löv. Det är inte vilket löv som helst: detta löv glöder inbjudande rött i det dystra, hopplösa landskapet. Hur kommer det sig att det gör det? Och var kommer det ifrån? Bär det kanske på ett budskap? Den unge mannen ger sig ut på en vandring för att finna svar på sina frågor. Det här är en underfundig, fint berättad historia – helt utan ord – om vårt behov av fantasi och skönhet. Det är en ideal bok att läsa och fundera kring tillsammans med ett barn.

 

Domaren

Ian McEwan, övers. Niclas Hval

Brombergs

Lämplig klapp till: mormodern som uppskattar romaner som får en att fundera på livet.

Fiona May, domare i överrätten, är respekterad för sin intellektuella skärpa och sina väl avvägda domar. I många år har hon gått upp i sitt arbete och trott sig ha förståelse från sin mans sida. Men plötsligt meddelar han att han har inlett en affär med en yngre kvinna. Samtidigt som Fionas privatliv befinner sig i gungning, får hon ett svårt fall: en minderårig pojke vägrar blodtransfusion av religiösa skäl. Fiona söker upp pojken, deras möte får stora konsekvenser för dem båda. Som så ofta i britten Ian McEwans knivskarpa, drabbande romaner handlar det om de avgörande val vi gör i livet. Hade vi kunnat välja på ett annat sätt? Hur hade livet tett sig då? Fiona måste fatta ett snabbt beslut, ett beslut som handlar om liv eller död. Men har hon egentligen rätt att göra det?

 

Sånt är livet

Rosa Liksom, övers. Janina Orlov

W & W

Lämplig till: farfadern som gillar egensinniga, kärvt humoristiska berättare

Å, jag tycker så mycket om den mångbegåvade, finska författaren Rosa Liksom. Särskilt bra är hon som kortproseförfattare: novellen passar verkligen hennes lakoniska, drastiska stil. I hennes kortare prosa blir de skickliga kasten mellan uppsluppen burlesk och stillsamt vemod extra tydliga. Rosa Liksom skriver om utkantsmänniskorna, annorlundahuvudena som inte riktigt passar in någonstans. De har krossade hjärtan och kantstötta drömmar, ofta dränker de sin besvikelse i alkohol. Men Rosa Liksom skildrar dem med kärlek och värme Läs om kvinnan som planerar sitt bröllop och blir så uppslukad av att göra det att hon glömmer en viktig detalj: behovet av en brudgum.

 

Min europeiska familj

Karin Bojs

Bonniers

Lämplig till: brodern som klagar på att alla fackböcker är trista.

Vi är många som genom åren har läst Karin Bojs vetenskapskrönikor i DN och genast känt oss lite klokare. Däri ligger den begåvade folkbildarens storhet: hen får människor att förstå och inse viktiga sammanhang. Så inte minst i den senaste boken, Min europeiska familj. Bojs, kommen från en liten och splittrad släkt, bestämmer sig en dag för att ta ett dna-test. Det visar att hon stammar från Europas anmoder Ursula. När hon för ihop de senaste dna-rönen med nya arkeologiska fynd och det egna letandet efter okända släktingar, framträder en helt ny bild av Europas tidiga historia. Bojs berättar initierat och intresseväckande om de tre vågorna av invandring som formade vår världsdels tidiga historia.

Du kanske också gillar