Förlagen har släppt sina kataloger för våren och vi har redan nu läst in oss på utgivningen. Här av våra favoriter.

Fördolt är minnet av människan av Mohamed Mbougar Sarr

Bonniers
Översättning: Cecilia Franklin
Utkommmer 7 april

Hur ofta drabbas ni som läsare av ett litterärt verk? Mig händer det alldeles för sällan, det där magiska när man blir så absorberad av läsningen att man glömmer omvärld, tid och rum. Men den här romanen sträckläste jag, oförmögen att lägga den ifrån mig. Vad var det som fångade mig?
Jo, intensiteten i språket och den starka framåtrörelsen i den mångbottnade och underhållande berättelsen. Den 31-årige senegalesen Mohamed Mbougar Sarrs Fördolt är minnet av människan är en samtidsroman berättad med gott humör och en stor portion fantasi. Huvudpersonen heter Diégane och är en ung senegales med författardrömmar. Som så många andra ­afrikanska författare in spe har han sökt sig till Paris i förhoppningen att kunna uppmärksammas. Diégane är fascinerad av en sedan länge försvunnen författare från hemlandet Senegal, T C Elimane. Hans roman, Omänsklighetens labyrint, höjdes till skyarna, drabbades sedan av nedgörande kritik och drogs in. Att få tag i ett exemplar borde vara snudd på omöjligt, men Diégane lyckas av en slump få tag i ett. Därefter blir han som besatt av T C Elimane och beger sig på en odyssé över världen i författarens fotspår. Mbougar Sarrs verk är en överväldigande läsupplevelse: på samma gång smart spänningsroman, övertygande lovsång till litteraturens kraft och salt uppgörelse med kolonialismen. En kolonialism som han menar genomsyrar allt, inklusive Väster­landets syn på litteratur från forna kolonier. Att författaren tilldelades Goncourtpriset, den franskspråkiga ­världens mest prestigefyllda pris, för denna roman framstår närmast som självklart. Det här är fullständigt lysande romankonst.

Papyrus av Irene Vallejo

Bonniers
Översättning Anna Karin Thorburn
Utkommer 11 april

Å, vilken ljuvlig bok det här är! Den spanska filologen Irene Vallejo ger läsaren en personlig och tankeväckande bild av böckernas betydelse för vår civilisation. Hon börjar sin berättelse hos Alexander den store, som brukade sova med Iliaden under huvudkudden, och svor att bygga världens största bibliotek. Sedan rör hon sig obekymrat fram och tillbaka i världshistorien, mellan olika världsdelar och människor som betytt mycket för litteraturen och läsningen. Vallejo väver också in sina egna erfarenheter i den vindlande redogörelsen: fyndet av en Don Quijote-upplaga med märkligt innehåll får till exempel hennes far att minnas innovativa sätt att undkomma Franco-tidens censur i Spanien. Vallejos glädje över att förmedla kunskap och personliga berättarstil gör den här boken till en härlig och bildande läsupplevelse

Internatet av Serhij Zjadan

Ersatz
Översättning: Sofia Uggla
Utkommer 5 april

Går det överhuvudtaget att föreställa sig krigets helvete när man inte har upplevt det själv? Nej, jag tror inte det. Men att läsa den ukrainske rockmusikern och författaren Serhij Zjadans verk ger en viss uppfattning om hur mardrömslik en krigstillvaro kan te sig. Alltsedan Rysslands invasion av Krim 2014 har Charkivbon Zjadan levt i ett permanent krigstillstånd och beskrivit det i starka skildringar. Den här romanen utspelar sig 2015 i Donbass, där en internatskola plötsligt befinner sig i skottlinjen för ryska beskjutningar. En ung man ger sig i väg för att rädda sin systerson från skolan, men på hemvägen hamnar de mitt i stridernas centrum. Det skjuts från alla håll, djur och människor flyr i panik – utan att veta om de uniformsklädda män de möter är vänner eller fiender. Skildringen av krigets vansinne är apokalyptisk och fasansfull, men alldeles nödvändig läsning.

Världen är min av (red.) Agneta Rahikainen och Eira Sillanpää

Schildts & Söderströms
Utkommer 20 april

Länge sågs den finlandssvenska poeten Edith Södergran som en missförstådd, deprimerad författare som långsamt tynade bort i ensamhet i tuberkulos på Karelska näset, långt borta från den kulturella eliten i Helsingfors. Men litteraturvetaren Agneta Rahikainen, som har forskat kring Edith Södergran sedan 1990-talet, tyckte sig se en helt annan kvinna i det material hon lyckades få fram: en ung, levnadsglad, resvan och social person med humor och livsglädje. Det märktes inte minst i de fotografier som den passionerade amatörfotografen Södergran lämnade efter sig, tagna med hennes egen Kodak Brownie. Nu har Rahikainen tillsammans med fotokännaren Eira Sillanpää valt ut de mest intressanta fotografierna och satt ihop dem med ett urval av Södergrans dikter. Fram träder en fin, atmosfärrik och delvis okänd bild av den banbrytande, modernistiska poeten och hennes närmiljö.

Haralds mamma av Johanna Frid

Bonniers
Utkommer 12 maj

Johanna Frid romandebuterade med den ljuvliga, svart humoristiska Nora eller Brinn, Oslo, brinn, om förtärande svartsjuka och ständigt värkande endometrios. I den här romanen är berättaren en kvinna som sitter på en flygplats och väntar på ett försenat plan. På planet befinner sig hennes man Harald, som har tillbringat sex veckor på ett behandlingshem i norska fjällen. Kvinnan är inte ensam, hon har fått sällskap av sin svärmor som också tagit sig till flygplatsen för att ta emot Harald. Ju längre deras väntan blir, desto tydligare blir det för kvinnan vilken dominant roll svärmodern har i hennes och hennes mans liv. Irritationen mellan de båda kvinnorna växer. Kvinnan frågar sig hur hon ska agera för att få sin svärmor att låta bli att lägga sig i hennes och Haralds liv. Johanna Frid skriver med psykologisk skärpa och en god portion svart humor om en av de knepigaste, nära relationerna.

Marzahn, mon amour av Katja Oskamp

Rámus
Översättning: Sara Eriksson
Utkommer 13 april

Den tyska författaren Katja Oskamp närmar sig de femtio när hon känner att livet går kräftgång: det går inget vidare med skrivandet och hennes man har blivit allvarligt sjuk. Hon bestämmer sig därför för att ta en paus från skrivandet och utbilda sig till fotterapeut. Så småningom började hon att arbeta i Marzahn, en stadsdel med höghusområden som byggdes för medelklassen i Östberlin på 1970-talet. Marzahnborna hade det relativt gott ställt i Östtyskland, stadsdelen var välmående. Mn sedan kom återföreningen och omställningen till ett kapitalistiskt system. För de flesta Marzahnbor förändrades livet till det sämre. Oskamp talade med sina åldriga kunder om deras liv och började skriva ned deras berättelser. Resultatet är den här fantastiska boken, en kör av röster som ger en fin inblick i vardagen i Östtyskland och hur det känns att drabbas av stora samhällsförändringar.

Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert

Wahlström & Widstrand
Översättning: Cilla Naumann
Utkommer 13 mars

Norska Marie Auberts böcker handlar ofta om skam, om människor som inte klarar av att leva upp till vad de tror är omvärldens förväntningar på dem. I den här romanen samlas tre generationer för att fira en konfirmation, men det som borde vara en trevlig familjetillställning utvecklas till något helt annat. Ingen i sällskapet mår egentligen riktigt bra. Hanne återvänder till barndomshemmet med nya kärleken Julia, men att komma tillbaka innebär att konfronteras med smärtsamma minnen. Bård, Hannes bror, förbereder sin dotter Linneas konfirmation, men planerar samtidigt att lämna sin fru så snart festligheterna är över. Festens centrum, konfirmanden Linnea, våndas över kompisar som beter sig illa. Nils, Linneas farfar, plågas av att många år tidigare ha svikit hustru och barn på ett svårförlåtligt sätt. Aubert skriver skickligt fram de fyra centrala gestalterna och deras växande ångest inför konfirmationssöndagen.

Elefantupploppet i Skänninge år 1806 av Gunnar Nirstedt

Modernista
Utkommer 15 mars

Gunnar Nirstedt debuterade stilfullt med Valborgsmässoafton på Nytorps gärde, en kollektivroman om människor i glipan mellan två liv i ett vårvintrigt Stockholm. Det var en både språkligt och formmässigt spännande roman – eller kanske snarare tätt sammanfogad novellsamling. Den här gången tar Nirstedt avstamp i en historisk händelse för sitt berättande. Den 11 augusti 1806 slår preussaren Jean Baptiste Gautier upp dörrarna till Skänninges rådhus för att visa upp en elefant mot betalning. Men allmänheten knorrar över att inträdesavgiften är för hög. Ilskan riktar sig snart mot stadens styrande och upplopp utbryter. Kring den här händelsen uppstår med tiden en flora av mer eller mindre sannfärdiga berättelser. Nirstedt har gjort en djupdykning i skrönor, ögonvittnesskildringar och domstolsprotokoll och gör en lika roande som oroande undersökning av sanningens bedräglighet.

Knutar av Gunnhild Øjehaug

Nirstedt/litteratur
Översättning: Marie Lundqvist
Utkommer 1 mars

Norska Gunnhild Øyehaug är en novellkonstens mästare, som skickligt balanserar mellan vardagsrealism och surrealism, sensualitet och morbiditet, tragik och svart komik i sina berättelser. Den här njutbara novellsamlingen handlar om banden, knutarna och navelsträngarna som förenar människor på olika sätt. Øyehaug betraktar sina komplicerade novellgestalter med varm blick och skildrar deras tillkortakommanden och tilltrasslade relationer med stor psykologisk skärpa. Här möter läsaren en missnöjd hjort som längtar efter att bli sedd på allvar, en familj som försvinner på ett uppseendeväckande sätt och en man som – bokstavligen – inte kan klippa av navelsträngen som förbinder honom med modern. Øyehaug skriver med lätt hand, men novellerna envisas med att dröja sig kvar hos läsaren: författaren lämnar läsaren med många frågeställningar att fundera över.

Sniglar och snö av Agneta Pleijel

Norstedts
Utkommer 27 mars

Så kom den då äntligen, den tredje fristående delen i Agneta Pleijels självbiografiska romansvit! Det är en bitvis smärtsam, men också mycket humoristisk berättelse om att växa upp och finna sig en plats i ett Sverige i stor förändring. I Sniglar och snö för Pleijel oss tillbaka till det politiska 70-talet och tidningskvarteren i Klara. Hon har blivit kulturchef på Aftonbladet, den första kvinnliga någonsin på en ­dagstidning. Arbetet är givande, men att kombinera yrkesliv och privatliv blir allt svårare. Hemma i radhuset i Farsta väntar en alltmer frustrerad man och en dotter som längtar efter sin mamma. Som Pleijel skriver! Det är en njutning att ta del av denna lysande stilists sökande efter sitt yngre jag.

Den sista vita mannen av Mohsin Hamid

Natur & Kultur
Översättning: Ylva Mörk
Utkommer 14 april

Vad betyder egentligen hudfärg för hur vi betraktar andra människor? Det är den centrala frågan i den pakistanske författaren Mohsin Hamids senaste roman. Den vite Anders bor i en amerikansk småstad, jobbar på ett gym och har ett förhållande med yogaläraren Oona. Livet går sin gilla gång tills en morgon, när han tittar sig i spegeln och upptäcker att han har blivit brun. Omgivningen reagerar starkt. Anders chef säger att han skulle ta livet av sig om det hände honom och Oonas mamma avskyr att hennes dotter är tillsammans med en mörkhyad. Snart visar det sig att Anders inte är ensam, allt fler fall som hans dyker upp. Paniken sprider sig över USA. Mohsin Hamid blinkar åt såväl Kafka som Saramago i den här surrealistiska, tragikomiska berättelsen.

Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen

Norstedts
Översättning: Johanne Lykke Nahderehvandi
Utkommer 14 april.

Många böcker är trevliga att läsa, men lämnar inga större spår hos läsaren. Sedan finns de där verken som berör på djupet och envist dröjer sig kvar. Den grönländska författaren Niviaq Korneliussens roman Blomsterdalen – i Johanne Lykke Nahderevandhis starka, precisa översättning – är just ett sådant verk. I romanen får vi följa en ung grönländska och hennes kamp mot sitt inre mörker. Utåt sett leker livet: hon har precis börjat på universitetet i Århus, har flickvännen Maliina som hon älskar och en kärleksfull familj. Ändå skaver tillvaron och mörkret sluter sig allt tätare kring henne. Det är inte den unga kvinnans sexuella läggning som är problemet, omgivningen ser med varma ögon på henne och flickvännen. Nej, det är det faktum att hon är grönländska i det postkoloniala Grönland, ett samhälle som har berövats stora delar av sin kultur och identitet. Den själsliga hemlösheten tär och visar sig inte minst i dödsstatistiken. Grönland har världens högsta självmordsfrekvens: ett självmord per tusen invånare och år. Samtidigt är det tabu att tala om dem som har dött för egen hand. Korneliussen inleder varje kapitel i boken med några korta, lakoniska rader om ett autentiskt dödsfall. Romanens huvudperson slits mellan sin vilja att leva livet fullt ut och sin dödslängtan. Ibland vill hon bara begravas på kyrkogården i staden Tasiilaq på östra Grönland. Där har gravstenarna inga namn, men är täckta av färggranna plastblommor. I Blomsterdalen skriver Niviaq Korneliussen smärtsamt, vackert och mycket gripande fram ung, grönländsk livskänsla i Blomsterdalen. Läs och berörs!