Kanske är det längtan
Det bästa med den här romanen är kanske skildringen av ensamhet, och hur sårbar den gör en. Viola har just flyttat hundraelva mil hemifrån, och landat i sina drömmars stad Stockholm. Men väl på plats i andrahandslägenheten i Sätra inser hon att hon varken känner stan eller någon enda människa, och plötsligt är hon en sån som går och handlar mjölk bara för att få träffa folk, typ. Det är i det tillståndet hon lär känna Olof, som är smart och rolig och verkar vilja ha henne i sitt liv. Klipp till: En relation som snabbt blir väldigt viktig för Viola, men som inte alls betyder lika mycket för Olof. AJ! Malin Fjellborgs debut känns i hela kroppen.
