Ormen i hissen och 12 andra märkliga historier
Finns det någon annan som är lika bra på att sätta scen och stämning så effektivt som Petter Lidbeck? Han är ett fullblodsproffs på att med få ord slänga in läsaren i sina berättelser, tänja på gränserna, skaka om, och knyta ihop säcken. Utan att ha fattat exakt hur det gick till så sitter man där efteråt helt yr och bara: Ursäkta, men vad hände just i den här novellen? Hittade huvudpersonen ett fruset huvud i den gulliga granntantens frys?!
Det här är så bra. Mest störd (på det allra bästa av sätt!) blir jag av novellen där en mellanstadieklass får besök av en siare, som är där för att ”berätta om sitt jobb”. Om det spårar ur? Ja. Om det är omöjligt att sluta tänka på texten efteråt? Ja.