Bäst just nu

7 riktigt bra böcker att läsa i vår

av Therese ErikssonFoto Helena Björck

Sitter du i husarrest, är hemmajobbstrött eller bara i allmänt behov av en verklighetsflykt? Här tipsar Therese Eriksson om några av vårens bästa böcker.

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Voung – redaktionens favorit

»Jag skriver till dig för att jag inte är den som går iväg, utan den som kommer tillbaka, tomhänt.« En ung man skriver brev till sin mor, vietnamesisk flykting i USA som aldrig lärt sig läsa engelska. Han skriver i visshet om att hon inte kommer kunna läsa det han skrivit. Han skriver om deras gemensamma historia, om hans barndom, om hans längtan ut, bort och efter att skriva. Ocean Vuoungs roman är ett långt, poetiskt brev som tar andan ur mig.

En stund är vi vackra på jorden tillhör det bästa jag läst på länge. Man ska vara försiktig med sådana påståenden, jag vet, men denna roman – med all sin skönhet och hårdhet – är en helt igenom uppslukande upplevelse. Vuong skriver med en akut känsla, som om det gällde livet, samtidigt som språket i varje stavelse är omsorgsfullt slipat i gnistrande fasetter.

Kriget går i arv i familjen, trauman lever vidare också i Hartford, strax intill Connecticutfloden. Modern är frustrerad i sitt nya hemland och våldsam mot sin son, han söker skydd hos mormor. Vuongs lyriska brev böljar fram bland förmödrarnas minnesbilder av krigets fasor, sina egna minnen och hågkomster från uppväxten och det lätt obestämda nu från vilket diktjaget skriver. Han är hårt knuten till sin mor, men så möter han under kneget på en tobaksfarm Trevor, »pojken som lärde mig att det fanns något som var till och med brutalare och mer uppslukande än arbete – längtan.«

Ocean Vuongs roman – så lyhört överförd till svenska av Andreas Lundberg – är vävd av samma sköra oövervinnerlighet som pojkarnas kärlekshistoria. »Jag berättar inte så mycket en historia som ett skeppsbrott – spillrorna som flyter, äntligen läsbara«, skriver Vuong. Sent ska jag glömma dessa spillror.

Jungfrustigen av Philip Tier – varsamt och starkt medelklassdrama

Philip Teir är Svenskfinlands Helena von Zweigbergk eller Geir Gulliksen. I hans tredje roman Jungfrustigen står en djup för-älskelse och en skilsmässa i centrum. Det är den förra som leder till den andra. När Richard träffar Paula är dragningen till henne obeveklig, och efter lång tid och många kval, lämnar han sitt långa äktenskap för henne. Jungfrustigen kan på utsidan se ut att vara ytterligare en i raden av typiska, samtida romaner om medelklassens relationsvedermödor, och det är den kanske också, men vad spelar det för roll? Det är hur det är gjort det kommer an på, och Teir har med stor eftertänksamhet och varsamhet om alla romankaraktärer skrivit en bok som fångar hur svårt det kan vara – både att lämna ett invant liv och att bygga ett nytt.

Karta över Kanada av Dorthe Nors
–skenbart enkelt med detaljskärpa

Den är nästan förrädiskt enkel, danska Dorthe Nors prosa. I fjorton korta noveller, samlade under titeln Karta över Kanada, skildrar hon en rad människoöden och skeenden nästan i referatets form; hon återger vad som sker och sedan vad som sker därefter. Ingen tolkande eller analyserande överbyggnad, bara dessa redogörelser. Hur kan det funka? Det fungerar för att Nors ideligen snappar upp och visar fram de betydelsefulla detaljerna, hon är en författare som ser och genom hennes blick kommer berättelserna och, inte minst, läsarens fantasi till liv. Mest förtjust är jag i novellen »I ett jakttorn«, där en man fastnar med bruten fot och utan mobiltelefon, och »På små asfalterade gångar«, där Alice vakar över sin cancersjuke vän Einars sista tid i livet.
Översättning: Ninni Holmqvist

Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth –värdig uppföljare till Arv och miljö

Lotte Bøk är lärare på Konsthög-skolan i Oslo, där hon undervisar teaterstudenterna i Bertold Brechts dramatik. När Tage Bast, sistaårselev på konstutbildningen, närmar sig henne med en förfrågan om att medverka i hans examensarbete, ett videoverk om att undervisa i konstnärliga ämnen, tackar hon ja. Det är ett beslut som ska komma att förändra hela hennes liv. Vigdis Hjorth skriver sin roman med sin typiska rättframhet. Varje ord är noga mätt och vägt, prosan helt renons på krumbukter, trots att merparten av romanen är en introspektiv historia; den utspelar sig till stor del inuti Lottes huvud. Lärarinnans sång är en sylvass skildring av hur en utifrånblick på en människa kan få henne att se, tvivla och ifrågasätta sig själv på djupet.
Översättning: Ninni Holmqvist

Lediga män av Anne Carson – bildningstät lyrik från Nobelkandidat

Anne Carson är, med sina spräng-lärda referenser till antika diktare och tänkare, inte alltid en enkel poet. Hennes poesi, som ofta blandas med – eller slår över i – essäistik, kan vid första anblicken tyckas vara blott en intellektuell historia. Men, för den som inte räds det bildningstäta, finns i hennes lyrik också mycket sinnlighet. Jag menar inte bara innehållsligt, även om diktsamlingen Lediga män som utkom i original år 2000, råkar vara ett mycket bra exempel också på det. Carson börjar med en text om Thukydides och Virginia Woolf, fortsätter att vindla sig fram genom kultur- och litteraturhistorien, och avslutar Lediga män med en essä om smuts, begär och kvinnans befläckelse under antiken. Däremellan sticker hon in dikter med ett mer personligt, nära tilltal. Alltsammans sker med skönhet, med den poetiska precision som gör kanadensiskan ständigt Nobelpristippad.
Översättning: Lars-Håkan Svensson

Dit mina tankar inte når av Yiyun Li – genom sorgen, in i sanningen

»Livet är ofullkomligt, men det betyder väl någonting? Eller? Javisst, det är ett tröstpris, sa han. Men jag lever inte för tröstpriser, kära mor.« Yiyun Lis roman är ett ständigt pågående samtal mellan en mor och hennes 16-årige son, veckorna efter att han tagit sitt liv. Det är ett empatiskt men aldrig friktionsfritt samtal, modern anklagar aldrig men de käbblar ständigt om hur språket, orden, ska användas. Till skillnad från Naja Marie Aidt, som i sin bok efter äldsta sonens död skildrade hur språket gick sönder och föll isär, gör Yiyun Li tvärtom. Det finns inget språk som kan ta henne genom sorgen, in till sanningen, men hon använder det på alla upptänkliga sätt hon kan ändå. Dit mina tankar inte når är en förvånansvärt osentimental, och därför drabbande, skildring av sorgens obegriplighet och språkets otillräcklighet.
Översättning: Nik Ruth Persson

PUR av Erik Lindman Mata – kraftfull dikt om tragiskt dödsfall

Precis som hos Yiyun Li, står en obegriplig, brutal död i centrum för Erik Lindman Matas poesidebut. En ung flickvän hittas mördad i sitt hem i Wien, PUR är en lyrisk skildring av diktjagets, pojkvännens, bearbetning av traumat. Eller, mer riktigt vore kanske att betrakta dikterna i sig som del av bearbetningen, då flera saker i verket – inte minst fotona i slutet – vittnar om att detta är författarens självupplevda erfarenhet. Erik Lindman Mata skildrar en kärlekshistoria utan att någonsin gå nära detaljerna i dess abrupta, ohyggliga slut, och det behöver han inte heller göra. Förlustens förtvivlan står upp med väldig kraft också i de sakligaste av dikter: »ännu inte valt foto än / till 1 berlock / 1 plånbok«.