Afrikas verkliga historia
»Jag blöder i ansiktet / och vill absolut inte leva längre.« Sådana är majoriteten av Ola Juléns dikter, som förtvivlade rop ut i tomheten. Korta meningar lika ensamma på boksidan som ensamheten de beskriver. Intensiv, ofrånkomlig laddning. Orissa från 1999 kom att bli den enda bok Julén gav ut under sin alltför korta livstid, den blev snabbt omsusad; inte minst bland andra författare och inte minst i Danmark. När Afrikas verkliga historia nu ges ut, ett manus som hittades efter författarens död 2013, blir det dock uppenbart att Ola Juléns poesi är av den sort som kan nå ut till många läsare. Dikterna är ordnade alfabetiskt och skildrar såväl en kärleksrelation som längtan efter hem-hörighet; dikternas Jacqueline blir både person och plats. Det är enkla, korta, nakna dikter med stor sårbarhet och en förtvivlan så uppriktig att den blir trösterik.
