Den oändliga familjen
Cilla Naumann är en oerhört fin relationsskildrare. Hon är en omsorgsfull författare, som väger sina ord noggrant och känsligt återger talande gester, ögonkast och tonfall. Med stor precision i detaljerna beskriver hon människor som ofta står inför stora och svåra situationer i livet. Den här gången låter hon läsaren möta en utländsk gästforskarfamilj som flyttar in i ett svenskt bostadsområde på 1960-talet. Ingenting blir som de tänkt sig och sakta kanar familjen mot avgrunden. Ingen tycks se hur illa det är utom Anna, en liten flicka som bor i huset mitt emot. Cilla Naumann arbetar gärna med en ram med tydlig symbolik – som här det allseende barnet – och använder sig sedan effektivt av hela registret av psykologiska nyanser och subtila antydningar för att berätta. Resultatet? En smärtsam men vacker roman om hur ont det kan göra när drömmar krockar med verklighet.
