Den underjordiska järnvägen
Cora växer upp som tredje generationens slav på en plantage i den amerikanska Södern i mitten av 1800-talet. Hon tvingas att ständigt vara på sin vakt och är plågsamt medveten om att hon ses som en vara, inte en människa.
Cora är en kvinna utan beskydd, som står längst ner på den sociala rangskalan även bland slavarna. Inom henne brinner en frihetslängtan, ändå tvekar hon när den nyanlände slaven Caesar frågar henne om hon vill fly med honom – ta den underjordiska järnvägen till friheten. Cora är rädd för upptäckt, men till slut vinner hennes frihetstörst och hon följer med. »Den underjordiska järnvägen« kallades det nätverk av människor som hjälpte förrymda slavar att fly till norra USA och Kanada. Omkring 100 000 människor sägs ha flytt med »järnvägen«, som var som mest aktiv mellan åren 1850 och 1860.
Det är när Cora och Caesar flyr via den första stationen som Colson Whiteheads roman plötsligt ändrar karaktär – från en smärtsamt precis, historisk roman till en spännande, magiskt realistisk äventyrsroman. I hans berättelse blir den underjordiska järnvägen till en verklig järnväg som stånkar fram under jord, medan slavjägare med blodvittring letar efter förrymda slavar ovan jord. Cora färdas mellan olika slavstater, som alla får representera olika aspekter av sättet att se på afroamerikaner. Colson Whiteheads lika originella som geniala roman är en uppgörelse med en amerikansk ovilja att diskutera kopplingarna mellan slavsystemet och ett samhälle där poliser skjuter oskyldiga, afroamerikanska tonåringar i ryggen.
