En ärthjärnas självbiografi
Det är lätt att tycka om den här romanpärlan och dess berättare Icare, som kallas Ärtan. Han är bara nio år gammal när han råkar vådaskjuta sin alkoholiserade, ensamstående mamma och förs av polis till ett barnhem. Där bor fyrtio barn som alla har traumatiska upplevelser bakom sig och är rejält tilltufsade av livet. Men de har varandra, solidariteten i gruppen är total, och det är deras räddning. De lever i ett eget litet tryggt universum, kärleksfullt vårdade av den moderliga Rosy och den spetsiga Pauline. Ärtan ser med barnets oskuldsfulla blick på tillvaron och försöker tolka den, med varierande framgång. Utan att på något sätt bagatellisera det faktum att barnen har fruktansvärda upplevelser bakom sig, skildrar författaren en skimrande barndomsvärld där allt ännu är möjligt. Det känns fint att få vistas i den tillsammans med Icare.
Översättare: Ragna Essén & Rasmus Erlandsson
