Far inte till havet
För många blev Elin Anna Labbas Augustprisbelönade sakprosabok Herrarna satte oss hit viktig för att förstå vidden av tvångsförflyttningarna samerna utsatts för. Nu debuterar Labba som romanförfattare med en berättelse om ett annat upprörande övergrepp. I romanen är det 1940-tal och vattenkraften i norra Sverige byggs ut i snabb takt för att tillfredsställa den växande industrins behov. Utbyggnaden drabbar samerna hårt, deras marker läggs under vatten. När Ingá och hennes mor Rávdná kommer till sommarlandet, möts de av en fruktansvärd syn. Kåtorna står under vatten, kraftbolaget har dämt upp sjön, utan att varsko samerna. Det är inte så noga med dem – de är ju flyttbara. Rávdná bestämmer sig för att sätta sig till motvärn: hon tänker bygga sig ett hus, fast hon egentligen inte får som nomadiserande same. Dottern Inga tycker inte om sin mors beslut: hon vill inte sticka ut, bara leva som alla andra. Sorg och ilska bultar mellan raderna i texten och Labbas prosa är både poetisk och skoningslös.
Tips: Yukiko Duke
