Fördolt är minnet av människan
Hur ofta drabbas ni som läsare av ett litterärt verk? Mig händer det alldeles för sällan, det där magiska när man blir så absorberad av läsningen att man glömmer omvärld, tid och rum. Men den här romanen sträckläste jag, oförmögen att lägga den ifrån mig. Vad var det som fångade mig?
Jo, intensiteten i språket och den starka framåtrörelsen i den mångbottnade och underhållande berättelsen. Den 31-årige senegalesen Mohamed Mbougar Sarrs Fördolt är minnet av människan är en samtidsroman berättad med gott humör och en stor portion fantasi. Huvudpersonen heter Diégane och är en ung senegales med författardrömmar. Som så många andra afrikanska författare in spe har han sökt sig till Paris i förhoppningen att kunna uppmärksammas. Diégane är fascinerad av en sedan länge försvunnen författare från hemlandet Senegal, T C Elimane. Hans roman, Omänsklighetens labyrint, höjdes till skyarna, drabbades sedan av nedgörande kritik och drogs in. Att få tag i ett exemplar borde vara snudd på omöjligt, men Diégane lyckas av en slump få tag i ett. Därefter blir han som besatt av T C Elimane och beger sig på en odyssé över världen i författarens fotspår. Mbougar Sarrs verk är en överväldigande läsupplevelse: på samma gång smart spänningsroman, övertygande lovsång till litteraturens kraft och salt uppgörelse med kolonialismen. En kolonialism som han menar genomsyrar allt, inklusive Västerlandets syn på litteratur från forna kolonier. Att författaren tilldelades Goncourtpriset, den franskspråkiga världens mest prestigefyllda pris, för denna roman framstår närmast som självklart. Det här är fullständigt lysande romankonst.
Översättning: Cecilia Franklin
Tips: Yukiko Duke
