Kniven i elden
Året är 1859 när Brita Caisa Seipajærvi inser att hon inte har någon framtid hemma i Sodankylä i Finland. Hennes stora skönhet har ställt till det för henne: hon har sönerna Aleksi och Heikki med två olika män. Nu har hon dessutom fått stå i kyrkotukt som straff för sitt förhållande med en gift man. Inte ens hennes omvittnade förmåga att kunna bota sjukdomar hos människor och djur räddade henne denna gång. Brita Caisa har fått nog av sin bigotta bygd: hon bestämmer sig för att ta sig över gränsen till Norge. Hon ska till kusten, till de rika fiskebyarna. Där ska hon finna sig en man, en duktig fiskare med en stor fiskebåt. Men väl framme i ett kvänskt samhälle i Sør-Varanger i Finnmark träffar hon den gifte bonden Askan-Mikko och blir hjälplöst förälskad i honom. Kärleken är besvarad, men omgivningens blick är sträng på de två älskande. Brita Caisa Seipajærvi är en historisk gestalt av närmast mytiska dimensioner i Nordnorge – och dessutom anmoder till författaren Ingeborg Arvola. Brita Caisas och Askan-Mikkos dramatiska kärlekshistoria är väl dokumenterad, men Arvola nöjer sig inte med att skriva fram den. Hon målar även upp en levande bild av 1800-talets Finnmark, ett strängt religiöst samhälle på randen till modernitet. Där lever ännu nybyggare, kväner och samer tillsammans i en välfungerande symbios, men snart ska tiderna förändras och livet i Finnmark likaså. Det är inte svårt att förstå att Arvola belönades med Bragepriset, Norges främsta litterära utmärkelse, för den här romanen, den första i en utlovad trilogi. Det är en fascinerande rundmålning av människors liv i ett område under en tid som sällan beskrivits litterärt.
Översättning: Marianne Mattsson
Tips: Yukiko Duke