Konturer
Kanadensisk-brittiska Rachel Cusk är sensationellt bra. Punkt. Hon har jämförts med Karl Ove Knausgård och Svetlana Aleksijevitj, vilket är helt missvisande. Man kan förstå varför vissa kan få lust att göra jämförelserna: Cusk utgår – i likhet med Knausgård och Aleksijevitj – ofta från sig själv, har ett journalistiskt öga, en skarp analys och ett litterärt språk. Men där slutar likheterna. Cusk har i alla sina verk vridit och vänt på den moderna kvinnorollen på ett alldeles eget och briljant sätt. I Konturer, den första delen av en romansvit på tre verk, möter läsaren en huvudperson som Cusk medvetet bara tecknar konturerna av. Vi får bara veta att hon är skild, har barn och är författare och lärare på en skrivarkurs. Desto tydligare blir människorna som omger henne: de biktar sig, berättar om sina glädjeämnen och sorger. Fram träder bilden av svårigheten att ha relationer i vår tid. Briljant litteratur.
