Litet land
Året är 1992, platsen ett burget kvarter i Burundis huvudstad Bujumbura. Där bor 10-årige Gabriel med sin pappa, som är vit fransman, sin mamma, som är svart rwandier, och sin lillasyster Ana. Hans tillvaro är det bekymmerslösa barnets: tillsammans med sina fem kamrater i kvarteret pallar han mangofrukter, badar i floden och tjuvröker. Det enda molnet på hans himmel är föräldrarnas äktenskapliga kris, som leder till att modern lämnar hemmet. Gabriel söker tröst hos kamraterna, framförallt hos Gino som också har en frånvarande mamma. Bara en i kamratgänget har två burundier som föräldrar, de flesta har vita, franska eller belgiska fäder och svarta, rwandiska mödrar. Mödrar som är tutsier och har flytt från ett grannland som upplevt våldsamma uppgörelser mellan hutuer och tutsier. Gabriel och hans vänner inser snart att det även i Burundi går en skarp skiljelinje mellan hutuer och tutsier. När landets första demokratiska val ska hållas, börjar de vuxna i omgivningen fästa vikt vid etnisk tillhörighet. Pojkarna ser sina föräldrars tilltagande nervositet och anar att något farligt är på väg att hända. För Gabriel börjar allt som ett spännande äventyr och slutar som ett apokalyptiskt kaos, där han och hans kamrater drabbas av katastrofala förluster. Skickligt skildrar Gaël Faye Burundis sammanbrott och den efterföljande etniska rensningen ur ett barns perspektiv. Litet land (översättning Maria Björkman) är en uppväxtskildring med sällan skådad tyngd: Fayes skenbart enkla, vackra prosa mejslar fram inbördeskrigets grymhet och det pris enskilda individer får betala för samvetslösa politikers maktspel.
