Mot slutet
»Utegångsförbudet hade varat så länge någon kunde minnas«, skriver den amerikanska poeten Carolyn Forché i diktsamlingen Blue Hour från 2003, och griper rakt in i vår märkliga tid, vår nedstängda värld. Hennes poesi – här i ett samlat urval och med den senaste diktsamlingen i sin helhet – gör ofta det, med sin absoluta närhet och nukänsla. Samtidigt doftar denna dikt i ständig rörelse, kors och tvärs över kontinenterna, nu av en svunnen tid, som ett minne av människan i förflyttning. I Mot slutet blir det tydligt hur Forché genom hela sitt författarskap förenar det brutala med det undersköna; vittnespoesin från konflikterna i El Salvador och det krigshärjade Beirut, sida vid sida med blommande bougainvillea och sjungande cikador. Det är lika delar trauma och tröst.
Övers. Lars Gustaf Andersson
//Therese Eriksson
