Om snö och guld
När jag läser Inger Edelfeldts senaste roman, tänker jag oav-brutet på den franska konstnären Louise Bourgeois verk Maman. Kanske har ni också sett den, den drygt nio meter höga skulpturen av järn, brons och marmor som föreställer en hotfull spindel; Bourgeois hade inget varmare förhållande till sin manipulativa mamma. En riktigt problematisk spindelmamma har även Miranda, Edelfeldts huvudperson. Hon skuldbelägger sin omgivning och är expert på att ge sin dotter dåligt samvete. Den brådmogna Miranda är en solitär, ett annorlundahuvud som har svårt att passa in någonstans. Hon vill göra sig fri från modern, men är rädd för att bli helt ensam i tillvaron om hon gör det. Få författare kan som Edelfeldt klockrent skildra barns existentiella ångest och hur svår övergången mellan barndom och vuxenhet kan vara. Den här romanen är det bästa hon har skrivit på länge: en liten, mörk romanpärla.
Tips: Yukiko Duke
