Rose är borta
Vad är det som gör Katja Kettus Rose är borta (översättning: Marjut Hökfelt) till en sådan oförglömlig läsning? Den starka berättelsen förstås! Men också Kettus magiska realism och sinnliga språk, så fyllt av färger, dofter och smaker. Det här är berättelsen om ett försvinnande, om ett pågående förtryck av en minoritet och dess kvinnor, men också om en kärlek som överbrygger alla hinder. I 1970-talets Minnesota för-svinner ojibwa-indianen Rose spårlöst. Det får katastrofala konsekvenser för hennes man Ettu, finländare i andra generationen, och dottern Lempi. Ettu misstänks ha mördat sin hustru, men släpps i brist på bevis. Han har drabbats av minnesförlust och förmår inte minnas vad som hände vid hustruns försvinnande. Men plötsligt, 45 år senare, börjar minnet att återvända. När Katja Kettu började undersöka sin släkthistoria, upptäckte hon något oväntat. Den finländska emigrationen till USA – som hennes släktingar var en del av – kom igång först i början av 1900-talet. Då hade andra emigrantgrupper redan lagt beslag på den bördigaste jorden, så USA:s regering började stycka upp reservatens land. Det gjorde att många finländare kom att bo på ojibwaernas tidigare mark. Stora kulturella likheter gjorde att finländarna integrerade sig så väl med sina grannar att de kom att kallas »findianer«. Med denna historiska verklighet som fond, berättar Kettu sin historia om Rose och Ettu, och deras kärlek. Det är en stark och smärtsam berättelse om migration, familj och minne, skriven på ett språk som glöder.
Tips: Jukiko Duke
Översättare: Marjut Hökfelt
