Separationen
Hur väl känner vi egentligen de människor som står oss närmast? Den frågan tvingas berättaren i Katie Kitamuras roman Separationen ställa sig gång på gång. Hon, en ung översättare, har just brutit upp ur ett femårigt äktenskap med den notoriskt otrogne författaren Christopher. Han har bönfallit henne att hemlighålla separationen, i synnerhet för hans föräldrar. När Christophers mor ringer och berättar att sonen försvunnit i Grekland, känner sig berättaren därför tvungen att åka dit för att leta efter honom. Som vilken annan god hustru som helst skulle ha gjort. Men vad ska berättaren egentligen betraktas som?
Separationen hade kunnat bli en bra deckare, men Kitamura har skrivit en annan, betydligt mer oroande berättelse. En gastkramande historia om skriande ensamhet i parrelationer, människors oförmåga att kommunicera på ett djupare plan och behov av att ha en hemlig sfär där partnern inte släpps in. Det precisa, vackra språket – stiligt överfört till svenska av Marianne Tufvesson – bidrar till att ge den psykologiska studien dess skärpa. Läs och bli drabbad!
