Synd
Poeten Andrew McMillan växte upp i staden Barnsley i södra Yorkshire, ett område där det har brutits kol sedan 1200-talet. När gruvan lades ner i början av 1990-talet, blev det ett förödande slag för staden. Barnsley förlorade mycket av sin identitet, i likhet med så många andra före detta brittiska gruvstäder. Det är den bittra erfarenheten som avspeglar sig så smärtsamt tydligt i McMillans fina, känsligt skrivna debutroman, där läsaren möter tre generationer av en gruvarbetarsläkt i ett litet gruvsamhälle inte olikt Barnsley. Det präglas av en stark machokultur: en riktig karl jobbar i gruvan och spottar koldamm när han harklar sig. Den yrkesstolte farfadern arbetar i gruvan under dess glansdagar och dör i en sprängolycka. Sönerna Brian och Alex hinner arbeta några år under jord, men får uppleva gruvans nedläggning och vilsenheten som brer ut sig efteråt. Sorgen och uppgivenheten gnager i de forna gruvarbetarna. Vem är man när ens arbete och yrkesmässiga stolthet har tagits ifrån en? Samtidigt känner många yngre i staden en befrielse över att inte tvingas in i en yrkesidentitet, ett sätt att vara på. Alex ser med viss avund på sin son Simon, som är öppet homosexuell och har valt sin egen väg i livet. Han arbetar på ett callcenter för brödfödan, men lever för att på kvällarna förvandla sig till dragdrottningen Puttana i storstaden Sheffield en bit bort. Men Simons liv är inte utan problem heller: pojkvännen Rick, som arbetar som väktare, drömmer om att bli polis och skulle gärna se att Simon slutade uppträda. Andrew McMillans debutroman skildrar ett lokalsamhälle som kämpar för att överleva. Men den ställer också frågan: Hur lyckas man leva ett liv där man är sann mot sig själv?
Översättning: Eva Åsefeldt
Tips: Yukiko Duke
