Parisaren är en stor kärleksroman om ett förhållande som aldrig fick en riktig chans. Vi har pratat med den haussade författaren.

»Som Middlemarch med minareter«, skrev The Guardian om Isabella Hammads rika, ambitiösa debutroman Parisaren, som nu är aktuell i Alva Dahls känsliga översättning från engelska.

Boken för tankarna till den viktorianska romanens storhetstid, med minutiösa beskrivningar av salonger och medelklass-pladder, äktenskapsmedling och unga ­människor som försöker finna sina egna stigar i livet oavsett omvärldens krav.

Baserad på släkting

Men Hammad ger traditionen en post-kolonial twist: hennes huvudperson Midhat reser från Palestina till Frankrike för att studera medicin, bara för att upptäcka att han själv studeras, som »arab« och »österlänning«. Så småningom flyr han tillbaka till Palestina, men en bit av hans hjärta stannar för alltid i Frankrike.

Huvudpersonen baseras på en äldre släkting till Isabella Hammad. I släkten kallades mannen just »parisaren«.

En kuf i Paris

– Det var mest lustiga historier, om den här Midhat som levde i Paris kring första världskriget och som blev någon slags kuf hemma i Palestina. Att han klädde sig i sidenscarf, hade matchande strumpor och köpte frukter på torget. 

Vad fascinerade dig med de historierna?

– Det verkade så intressant rent psykologiskt. En man reser till Frankrike, förälskar sig i en fransk kvinna, och sedan börjar han spela ut en sorts franskhet. Även om det var roliga historier fanns det något komplicerat där. Frankrike och Storbritannien styrde över Mellanöstern under den perioden, och jag ville utforska vad det betydde att bli västerlänning.

28-åriga Isabella Hammad kommer från en palestinsk släkt bosatt i London. Hennes farmor var den som väckte gnistan till berättelsen.

– Min farmor är en otrolig historieberättare och en verklig karaktär. Hon minns detaljer, hon han prata i timmar… hon har alltid varit viktig för mig, underhållande och underbar.

Zadie Smith handledde

Hammad använde tidiga utkast för att komma in på en skrivarlinje i New York, där Zadie Smith var handledare.

– Jag tänkte aldrig »Jag vill bli författare«, jag tänkte mera »Jag vill skriva den här romanen«. Så skrivarkursen var en fin förevändning för att göra det. Jag vet inte om man kan lära ut skrivande, egentligen, men kursen var underbar. Och visst, om man pratar om litteratur och läsande dagarna i ända kanske något fastnar.

Hur mycket visste du om den här perioden innan du började skriva?

– Vi är ganska stolta palestinier i vår släkt, så jag visste en del. Mycket tack vare farmor. Men jag visste inte så mycket om Palestina före 1948, då Israel bildades och palestinierna förflyttades. Så att skriva romanen var en slags utbildning för mig. Och jag ser det som en politisk handling, att skildra Palestina
före 1948.


Philip Teir

Isabella Hammad

Aktuell med: Debutboken Parisaren.
Bor: I uppväxt-staden London samt New York. »Jag har det mesta av mina grejer i New York, men under våren har jag hållit mig i London.«
Ålder: 28.

Annons