”Jag är hellre i elden än lyssnar på sådant prat”, sa Malin Matsdotter under rättegången mot henne. Sedan brändes hon levande, ett av offren under häxprocesserna i Stockholm. Nu lyfts hennes berättelse fram av historieprofessorn Marko Lamberg i en ny bok.

1 Vem var Malin Matsdotter?

– Hon var en av de många finländare som flyttade till Stockholm under stormaktstiden, antagligen för här fanns jobb. Hon kom från Österbotten, talade finska som modersmål, sysselsatte sig sannolikt först som piga och senare som bastuägare och barnmorska. Hon blev gift med en svensk man som dömdes till döden för tidelag, fick kanske därför öknamnet Rumpare-Malin. Sedan blev hon insnärjd i den stora Blåkullahysterin och brändes levande som trollpacka år 1676. Hon var, vad vi vet, den enda som brändes levande under de stockholmska trolldomsprocesserna. Alla andra halshöggs först, som en nådegest, säger Marko Lamberg.

2 Är inte häxprocesserna tillräckligt genomforskade? Vad nytt kommer du med?

– Tvärtom! Det är häpnadsväckande hur lite historikerna i Sverige och i Finland än så länge har lagt märke till språkbakgrundens och främlingskapets betydelse för trolldomsmisstankarna. Den här dimensionen har än så länge bara berörts ytligt. Bengt Ankarloo förbigick den helt i sin annars utmärkt detaljerade analys över de misstänkta under de stora svenska trolldomsprocesserna. Han nämner inte ens Malin vid namn. Jag har också velat närma mig individer i dessa processer och i synnerhet Malin som i Finland har varit en för det mesta helt obekant gestalt för den stora allmänheten. Hon är bättre känd i Sverige, men hennes liv och finska bakgrund är det få som känner till.

3 Blev hon utsatt för rasism?

– Jag tror inte att man kan säga det. Svenskarna och de övriga folkslagen som bebodde stormaktstidens Stockholm var ju vana vid finsktalande pigor, drängar, köpmän och bönder som kom från den östra riksdelen. De betraktades ju som nyttiga element i samhället. Men ett annat språk skapar avstånd mellan människor. Och finnarna hade sedan gammalt rykte om att vara trollkunniga. Det fanns sverigefinnar som medvetet utnyttjade detta och försörjde sig genom att bota sjukdomar eller genom att utöva andra mer eller mindre magiska aktiviteter med hjälp av trollformler på finska.

– Malin och några andra finnar som dömdes under Blåkullahysterin bestraffades hårdare än de andra och detta torde nog förklaras med dåtidens uppfattningar om finnarnas trollkunnighet.

4 Vad var det mest anmärkningsvärda med ”rättegången” enligt dig?

– Det är häpnadsväckande hur domstolarna från första början, och ända fram till det stora avslöjandet i september 1676, betraktade de anklagade som skyldiga. Bevisningen bestod av vittnesmål från framför allt barn och omyndiga ungdomar, likaså en grupp unga lågstatuskvinnor som sade sig kunna se vad som pågick i Blåkulla. Lärda män accepterade allt detta tills det framgick att allt byggde på lögner och grupptryck och i vissa fall sannolikt också på drömmar.

– Visserligen hade domstolarna hela tiden tillbakavisat sådana beskyllningar som riktades emot alltför högt uppsatta personer. Av protokollen och specialdomstolens slutrapport framgår att domarna inte ville ta ansvar för de justitiemord som de hade begått. Urban Hjärne gjorde i sin egen rapport gällande att det var självklart från första början att barnen ljög, men han dryftade inte varför han och hans domarkolleger inte insåg detta tidigare. Så all skuld lades på ungdomarna och pigorna. Och Malin presenterades för kungen som en obehaglig, ogudaktig kvinna, vars bortgång inte var någon större förlust för riket.

5 Det är nästan 350 år sedan rättegången, men det är inte svårt att dra paralleller till vår tid, eller?

– Nej, dagens sociala medier har tyvärr en avigsida som påminner om de upphetsade stämningarna under Blåkullahysterin. Trots att vi moderna människor i princip vet mycket mer om världen än människorna under 1600-talet har vi kvar rädslan för det annorlunda och avvikande. Och en uppseendeväckande nyhet kan bli en gnista som på webben startar upprörda debatter, i vilka enskilda individer döms utan rättegång och svartmålas. Lyckligtvis har den här nygamla lynchmentaliteten uppmärksammats och många menar att den bör bekämpas.

6 Kan man även prata om Fake news?

– Javisst. Ryktesspridning hade på 1600-talet samma funktion som dagens medier. Att sprida historier om att grannhustrun är en häxa som rider till Blåkulla för fira med satan kan faktiskt likställas spridning av fake news om politiska motståndare eller minoriteter i dagens kontext.

7 Till sist, vad ser du fram emot att läsa i jul?

Jag vill äntligen hinna ta itu med 1793 och 1794 av Niklas Natt och Dag. Jag älskar läsa deckare, historiska romaner och Stockholmskildringar och dessa verk kombinerar ju samtliga tre dimensioner.

Annons