Erbjudande
»Gegga och jag-upplösning är min grej«
Efter tre barn (och två missfall) går Jonna Bornemark till botten med ett tillstånd som hon som filosof aldrig lyckats få grepp om.
När jag blev gravid första gången, det är 23 år sedan, var det något jag verkligen längtat efter. Samtidigt var det ett tillstånd som jag inte begrep mig på. Som filosof vill jag sätta ord på allt, det är mitt jobb. Nu funkade inte de mest grundläggande termer. Orden behövde skakas loss.
Det enda sättet att närma mig detta märkliga fenomen rent språkligt, och ärligt, blev att skriva poesi. Efter första sonen har jag varit gravid ytterligare fyra gånger. Fått två barn – och två missfall. Varje gång är det just poesin som jag landat i. Nu finns den samlad i en bok, men där finns också fortsättningen. Hur jag bearbetade mina erfarenheter i essäer och så småningom landade i fyra teser; om logik, metafysik, etik och politik.
Ska jag koka ner min bok till en enda känsla så är den ett ”ur-ja”, den grundläggande affirmation som ger våra liv mening och riktning. Vad skulle vi leva för om det inte började med glädje, med ett ur-ja till världen? Idag låter det ofta som om känslor är till besvär, att det vore så mycket klokare om vi slapp dem. Det är lögn. När en människa tappar bort sitt ur-ja till livet finns bara självmordet kvar.
Att få barn förändrar också värdet av begrepp som ”här” och ”där”. För mig är det viktigaste inte här, hos mig, utan där, hos barnen. De är framtiden. Jag kan dö men de måste leva.
Men vi behöver inte ha barn för att den här känslan ska finnas. Vi är inte del av livet för att vi blivit föräldrar utan för att vi själva är födda. Sen kopplar vi vidare till andra liv. Att föda barn är bara ett sätt. Utan den distinktionen blir det livmodersfeminism och där tycker jag inte att vi behöver hamna.
Den märkliga relationen barn-förälder kan också beskrivas som en gegga. Där vi inte vet var den ena slutar och den andra börjar. Tyvärr lever vi i en kultur som strävar efter att ha saker och ting avgränsade. Själv uppskattar jag gegga, är förtjust i det jagupplösande. Både när det gäller barn, relationen till andra djur och sexuella erfarenheter. Samtliga är mina främsta hobbyer.
Nu är min bok klar, det är något äckligt med saker som är färdiga. Jag måste skjuta dem ifrån mig. Enda sättet är att börja tänka på nästa projekt. Jag har två idéer; en handlar om artificiell intelligens, den andra om sex. Jag hoppas också skriva mer poesi, men det beror på hur den här boken blir mottagen. Språk är en sinnlig njutning men också något som vi måste kunna mötas i.
Jonna Bornemark, till vardags professor i filosofi, är aktuell med boken Jag är himmel och hav. Hon var även en viktig inspirationskälla för regissören Lisa Langseth under arbetet med Kärlek & Anarki.
Svårt att få nog av Jonna Bornemark? Missa inte Josefin Oleviks underbara porträttintervju på Vi.se!
