Marit Kapla: »Aleksijevitj förändrade mitt liv«

Augustprisvinnaren Marit Kapla skrattar åt Erik Andersson, lånar av Selma Lagerlöf och finner tröst i Ninni Schulmanns deckare. Här är hennes liv i böcker.

1. Boken jag läser just nu

Odenplan av Daniel Gustafsson. Jag tycker jättemycket om den. Med extremt stil-säkert språk beskriver författaren hur nära den moderna tillvaron har till det alienerade och absurda. Det lustiga är att när jag började arbeta med boken Osebol och sms:ade folk att jag skulle åka dit, så ändrade min telefons autocorrect »Osebol« till »Odenplan«. 

2. Boken som förändrade mitt liv

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Jag läste alla Aleksijevitjs böcker när de kom på svenska i början av 2010-talet. Jag kände att jag för första gången i livet fått en yrkesmässig förebild. 2015 skrev jag en uppsats om Kriget har inget kvinnligt ansikte samtidigt som jag precis hade slutat jobba på Göteborgs filmfestival, och då trillade polletten ner. Den där boken jag så gärna ville skriva om min hemby Osebol, den skulle jag förstås göra som Aleksijevitj skulle ha gjort den.

3. Författaren som inspirerat mitt skrivande

Först och främst Aleksijevitj. Selma Lagerlöf är också en viktig förebild. Jag älskar hur hon arbetar med återhållsamhet respektive känslosamhet. Och jag har lånat från hennes komposition av Gösta Berlings saga till Osebol.

4. Den mest underskattade boken

Hmmm, jättesvår fråga att svara på. Men en bok som jag är glad att jag läste, trots att jag redan hade sett den förträffliga filmatiseringen, är Orlando av Virginia Woolf. Herregud, vilken fantastisk bok! Det är så genialt att skildra ojämlikheten mellan könen genom att helt enkelt låta huvudpersonen byta kön mitt i boken. Det är något med hela den anda som boken sveper med en i, djärvheten, fantasin, humorn – jag är helt såld på den.

5. Boken som fick mig att skratta

Erik Andersson är en fruktansvärt rolig författare. Hans essä om en resa till Yttre Hebriderna i det nya numret av Ord & Bild har fått både mig och min medredaktör Ann Ighe att opassande högljutt fnissa oss igenom tågresor i tysta avdelningar.

6. Boken som jag aldrig läste klart

Sagan om de två tornen av J.R.R. Tolkien. Jag läste första delen av Tolkiens trilogi med stor behållning när jag var sådär tolv, tretton år tror jag, men körde fullständigt fast i Sagan om de två tornen. Det var bara en massa trupprörelser och fältslag som jag minns det.

7. Boken som jag skäms för att jag ännu inte läst

Jag försöker undvika att känna skam för sånt jag inte vill eller hinner göra. Men jag hoppas komma till skott med att läsa fler böcker av Fjodor Dostojevskij. Hittills har jag bara läst En underjordisk dagbok. Och den var ju jättebra.

8. Mitt första läsminne

Pappa läste Asken Yggdrasil: en gammal gudomlig historia av Alf Henrikson och Edward Lindahl högt för mig och min syster när vi var små. En fantastisk bok som omärkligt gav oss en massa kunskap om fornnordisk mytologi.

9. Min tröstläsning

I somras började jag lyssna på ljudböcker under bilresorna mellan Göteborg och Osebol. Hittills har jag hunnit med första boken i Ninni Schulmans deckarserie från Hagfors, Flickan med snö i håret, och det kommer definitivt att bli fler i den serien

Läs också:
12 nordiska författare avslöjar sina favoritord

Läs också:
»I dag skäms jag över att jag skämdes«