Berättelsen om en nattöppen bokhandel i en värmländsk avkrok föll juryn i landets största novelltävling i smaken och författaren Anna-Carin Collin blev på kuppen 35 000 kronor rikare.

Inspirationen till novellen.

Berätta om din novell, hur fick du idén till den?

– Jag fick den för ett tiotal år sedan. Jag såg en utställning på Kulturhuset i Stockholm med bilder av fotografen Gregory Crewdsons. Hans bildspråk får mig att tänka på David Lynch filmer, och det gillar jag. En av bilderna visade en småstadsgata i gryningen, med en ung person som sitter på trottoarkanten utanför en butik och väntar. Bilden inspirerade till anslaget och avslutet i min novell. Det som hände däremellan fick jag inte riktigt ordning på då, och texten hamnade i ”komposten”, tills jag plockade fram den igen i vintras. 

Vad är du mest nöjd med i den? 

– Hm … med att jag höll fast vid den där ”tvättlinan”, berättelsens nu-plan som är ögonblicket på trottoarkanten. När läsaren hunnit till slutet av novellen har det egentligen inte passerat mer än ett andetag från scenen i början, ändå har man fått vara med om Agnes inre resa, och början på den yttre som hon står inför. Hon lämnar tryggheten i flickrummet, för ovissheten i stora världen … eller, nåja, i Oslo till att börja med. 

Vad var svårast under skrivandet? Vilken var den största utmaningen?

– Jag är ganska ”snål” i mitt sätt att berätta. Hellre färre ord än för många. Min rädsla att bli för övertydlig gör att det ibland blir FÖR torftigt, eller obegripligt. Den största utmaningen för mig är alltså att berätta lagom mycket. Jag brukar öva mig genom att skriva haiku-dikter! Jag föreställer mig att det är som att gå till gymmet och lyfta skrot.  

Motiveringen lyfter fram ett ”bildrikt språk” och en ”genuin persongestaltning”. Vad var du själv mest nöjd med i motiveringen?

– Jag blev väldigt glad över allt i juryns motivering. Så imponerad att man kan förmedla så mycket fint i en enda mening. Ibland får man syn på saker i sina egna texter, med hjälp av andra, och det som gjorde mig särskilt glad var att ”berättelsen tar läsaren i handen, från bokhandeln som andas hela världen, vidare därifrån, bortom själva novellen”. På en nivå handlar ju novellen även om det, att berättelserna och böckerna ger oss tillgång till hela världen – och har vi inte tillgång till dem så skapar vi egna, med hjälp av vår fantasi. (Nu ser jag att Bruno Bettelheim bjöd in sig själv på festen).

Nu är du ju långt ifrån en debutant. Du släppte din första roman redan 2015 och har sedan dess släppt fyra ljudböcker för 9–12-åringar. Hur skulle du säga att novellen A som i Agnes står i relation till ditt övriga författarskap? Försökte du göra något annorlunda den här gången – testa något nytt grepp eller så?

– Författaren Anne Swärd sa en gång att hon under den första, flödande fasen av skrivandet håller intuitionen i handen. Det där var så hoppfullt, eftersom jag inte ser mig som en synopsisförfattare, utan mer som en mystiker. Jag tillåter mig att släppa kontrollen så att det som skvalpar runt i det omedvetna låter sig bli berättat. Med tiden har det visat sig att jag ofta berättar ur ett barns perspektiv, även när jag skriver för vuxna. Det är barnet som betraktar vuxenvärlden som inte riktigt lever upp till förväntningarna. Barnet som behöver hitta strategier för att skapa sin egen plattform.

– Som samtalsterapeut och kurator har jag förstås mina teorier om varför det blir så. Samtidigt är det lika överraskande varje gång jag upptäcker vad som smugit sig in i texterna, medan jag hade tankarna på annat. Som när jag förstod att Harry i novellen har tydliga drag av min pappa. Så visst passar A som i Agnes in i mitt övriga författarskap. 

Vad skriver du annars på just nu?

– En berättelse för barn i åldern 6–9 år. Den bygger på gamla folksagor och jag vill att den ska inspirera till egna berättelser. Vid sidan av författandet ägnar jag mig åt måleri och har alltid tyckt om att teckna. Utmaningen den här gången är att jag även ska illustrera det jag skriver – eller tvärtom, skriva till det jag illustrerar. 

Till sist: Vad ser du fram emot att läsa i sommar?

– Överst i bokhögen ligger Maria Boms Skriva sig fri: biblioterapi i praktiken. Jag håller en kurs i biblioterapi på Fridhems folkhögskola i juli, och Marias bok är så efterlängtad. Jag är även nyfiken på Sara Stridsbergs novellsamling Hunter i Huskvarna. Den blir perfekt att lyssna till när jag kör E4:an söderut och passerar Vättern.

Författare, konstnär, samtalsterapeut …

AC (Anna-Carin) Collin är författare och konstnär i Täby. Vid sidan av författandet och måleriet arbetar jag som skolkurator och samtalsterapeut (psykosyntes). Är också utbildad skrivpedagog och håller kurser i kreativt skrivande och biblioterapi på Fridhems folkhögskola i Skåne om somrarna. 

Novelltävlingen arrangerades av Ekström & Garay och kulturmagasinet Opulens, i samarbete med Göteborgs-Tidningen, Kvällsposten och Sparbanken Syd. Förstapristagaren erhåller en prissumma på 35 000 kr, andrapristagaren 10 000 kr och tredjepristagaren 5000 kr. Läs mer här.

Annons
prenbild-5-nr-499-kr

erbjudande

Prenumera på Nordens största bokmagasin

För bokälskare, av bokälskare