Karin Smirnoffs knepiga och kategoriska huvudkaraktär charmade inte bara fjolårets Augustprisjury. Nyligen stod det även klart att hennes debutbok Jag for ner till bror utsågs till bästa roman 2018 av Svenska Bokhandelsmedhjälpareföreningen (BMF).

Ursprungligen publicerat i Vi Läser 6, 2018

När föddes storyn om Jana? På den frågan finns minst tre svar: När Karin Smirnoff ansökte till författarskola 2016. När hon sådär 25 år innan dess började skriva en berättelse snarlik romanens. När hon för ytterligare 25 år sedan föddes på en plats med samma stigar som bokens påhittade Smalånger.

Lager på lager. Det är litteraturens själva väsen, och nu är det 53-åriga Karin Smirnoffs tur att för första gången möta publiken med berättandets många skikt i form av romanen Jag for ner till bror.

Bokens huvudperson är Jana Kippo. 

– Hon är en lite knepig typ som man både gillar och vill slå ihjäl. Hon har gått igenom mycket i sitt liv och kan vara ganska kategorisk. Jana har kommit tillbaka till sin hemby för att ta reda på saker om sig själv och sin bror. 

Romanens glesbygd är en av Karin Smirnoffs hemmamiljöer. Platsen är en typisk norrländsk ort, där folk fiskar, jagar och kör skoter. 

– Det är samhällen som fortfarande är ganska religiösa och där man vet det mesta om varandra. Man vet också saker om varandra som man tiger om, annars skulle det inte gå att fungera socialt. 

Precis som romanens Jana har Karin Smirnoff velat utforska. Kanske inte sitt förflutna, men språket. 

– Jag har velat experimentera. Vad händer om man tar bort vissa delar av språket? I romanen saknas skiljetecken, citationstecken och till viss del versaler. Jag ville att själva berättelsen ska gå framåt i snabb takt. 

Karin Smirnoff är journalist och van vid orden. Redan på 90-talet gick hon skrivarkurs på Umeå universitet. Genom åren har hon skrivit bokmanus som hon aldrig skickat in men som fungerat som träning. Den pågående kursen på Författarskolan i Lund har ändå varit avgörande, här har hon blivit pushad och tränad i att skriva hela tiden.

Debuten känns lustfylld, säger hon. Redan nu skriver hon på uppföljaren. (Vi for upp med mor, april 2019 reds.anm).

Samtidigt är det svårt att föreställa sig vad premiären kommer innebära. Karin Smirnoff konstaterar att hon inte alltid är världens mest sociala person. 

Som tur är finns det en klassisk bild att luta sig mot i mötet med den litterära offentlighetens många sammanhang.

– Jag kan alltid stå och se norrländsk ut…

Största tillgången om nervpressen sätter in är kanske ändå 53 års livserfarenhet och perspektiv. Samtidigt – Karin Smirnoff är noga med detta: när det kommer till författande måste det där med ålder få vara en icke-fråga.

– Ett manus är ett manus. Om det är värt att läsas så spelar det ingen roll hur gammal den är som skrivit det. För mig är det naturligt att det är nu jag debuterar, när barnen är stora och jag har fått tid att ägna mig åt skrivandet. 

Framtidsdrömmen är att skriva på vinterhalvåret och ägna sig åt familjefirman på sommaren. Karin Smirnoff driver företag i trävarubranschen – produktkatalogen består av komponenter till altaner.

De personliga förutsättningarna för ett skrivliv på halvtid är på plats.

– Det jag har upptäckt på Författarskolan är att jag är disciplinerad. Och att berättelserna redan finns inom mig.

Läs också:
»Litteraturen har räddat mig«


Annons