I sommar utkommer Göran Tunströms älskade romaner i nya utgåvor med omslag av Lars Lerin. Ett lika hedrande som skrämmande uppdrag, enligt konstnären själv.

Lars Lerin har gjort omslagen till nyutgåvorna av Göran Tunströms böcker

Hur kommer det sig att du fick göra omslagen till Göran Tunströms böcker?

– Jag fick förfrågan från Eva Bonnier. Det kändes som ett hedersuppdrag, eftersom jag alltid har högaktat Göran Tunströms författarskap. Jag kände honom inte personligen även om vi träffades några gånger – men det var på den tiden jag drack, så jag minns inte så mycket av vad han sa. Det var nog mest lite skoj så där… I dag tycker jag det är så synd att jag slarvade bort de där mötena.  

Hur gick processen till – var det förlaget som valde motiv?

– Nej, jag fick fria händer. Jag började med att läsa böckerna igen, och funderade på vad som skulle kunna fungera som omslag. Vad skulle väljas som någon sorts ingång till detta myller av figurer och händelser, olika tider och rum? Jag har sådan respekt för Göran Tunström att det nästan skrämde mig, det kändes förmätet på något sätt. Jag hade svårt att släppa de tidigare, klassiska omslagen: de där kritade bok-stäverna på Prästungen, Lena Cronqvists porträtt av Linus på Juloratoriet, Tage Åséns omslag till Berömda män som varit i Sunne.

Var det ett svårt uppdrag? Är du nöjd med slut­resultatet?

– Det var inte lätt men väldigt roligt. Jag målade två versioner till varje bok och sedan fick för-laget välja. Ibland tycker jag att det blev riktigt bra – men jag är lite orolig för vad Lena Cronqvist ska tycka. 

Vad har du för relation till Göran Tunströms författarskap?

– Göran Tunström har funnits med genom hela mitt liv nästan. Ingen samtida författare har betytt så mycket för mig. Jo – Torgny Lindgren också. Man kan aldrig bli färdig med Göran Tunström. Det vimlar och svindlar av skratt och sorg, liv och död, allt ryms i hans romaner. Ibland tappar jag bort mig bland allt som sker, alla underbara utvikningar…

Vilken bok av honom har betytt mest för dig? 

– Jag läste Prästungen när den kom ut och den gladde mig för livet. Även Lena Cronqvists teckningar i boken, så vanvettigt fina! Och eftersom jag själv är värmlänning känner jag igen mig i språket, och uppskattar de dråpliga replikerna. 

Vilken av hans karaktärer minns du bäst? 

– Det är omöjligt att säga, men om jag ska dra till med någon får det bli den där roliga, kloka snorungen – Göran själv som tio-elva-tolvåring i Prästungen. Ja, sedan har vi ju hela galleriet av folk i Juloratoriet. Och månfararen i Berömda män som varit i Sunne. Man glömmer dem aldrig. 

Till sist, kan du ge ett sommarboktips, vad borde alla läsa i sommar?

– Torgny Lindgrens sista bok blev väl Klingsor? Det är en bok som man kan återkomma till gång på gång, inte minst som ljudbok med Torgnys oefterhärmliga röst.

Jonas Eklöf

Annons