Italo Calvino skrev sitt mästerverk på 30 dagar

Efter fem hyllade neorealistiska böcker får Italo Calvino en plötslig uppenbarelse i augusti 1951. Den banar väg för en av 1900-talets mest fascinerande romansviter. 

I augusti 1951 sitter det italienska, litterära stjärnskottet Italo Calvino och skriver febrilt i sin lägenhet i Turin. Hans vänner tycker inte att 28-åringen är klok som sitter och skriver dag och natt i sommarhettan. Men Italo tycker sig ha fått en uppenbarelse: han tror sig äntligen förstå vad han ska skriva för litteratur. Han har tröttnat på sin och sina generationskamraters neorealistiska, brutala stil och romaner som handlar om partisankamp under andra världskriget. Ändå är det på just fem sådana romaner som hela hans ryktbarhet vilar. 

Italo är med rätta stolt över sina tidigare verk, men nu känner han att den neorealistiska stilen skorrar: den politiska situationen har förändrats, litteraturen måste hålla jämna steg. 

»Den förvirrade tillvaron under partisantiden och tiden närmast efter kriget blev alltmer avlägsen, man stötte inte ihop med alla de där konstiga typerna som berättade så fantastiska historier för en, eller också träffade man kanske fortfarande på dem men lyckades inte längre identifiera sig med dem och deras historier«, förklarar han långt senare i förordet till ett av sina verk.

Världen har gått från krig till fred och sedan till kallt krig: spänning och ovisshet ligger i luften. Italo, som sedan tonåren är kommunist, börjar tvivla på kommunismen. Han känner stor olust inför rapporterna från Stalins Sovje-tunionen som vittnar om politiska utrensningar i stor skala. Inte kan väl det vara rätt väg att gå om man vill skapa det ideala samhället? Om allt detta vill han berätta, men hur? 

Det är då det dyker upp en bild i huvudet på honom – det är så hans romaner ofta börjar – en bild av en tudelad man. Vem är han? Kan han kanske fungera som en symbol för hur världen nu delats i två läger? Italo går i gång och börjar spinna på tråden.

30 dagar senare reser han sig från skrivmaskinen med manuset till Den tudelade visconten, den första av tre romaner i en svit med magiskt realistiska, historiska berättelser. Senare ska han samla dem – Den tudelade visconten, Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren – i en samlingsvolym som han kallar Våra förfäder. 

Den tudelade visconten utspelar sig på 1600-talet och handlar om adelsmannen Medardo som av en kanonkula klyvs i två delar: en ond och en god. Båda hälfterna av Medardo återvänder hem till släktgodset och snart vet tjänarna och bönderna i trakten varken ut eller in. Ena dagen är Medardo god, andra dagen ond: de underlydande vet aldrig vad de kan förvänta sig av sin herre. Riktigt komplicerat blir det när båda hälfterna förälskar sig i den lika vackra som kloka Pamela, som orädd rör sig i skogen åtföljd enbart av en anka och en get.

Den tudelade visconten är en fartfylld modern allegori berättad med smittsamt gott humör. Med en skruvad ironi, som är typisk för Calvino, låter författaren riddarens underlydande känna att det nästan är lättare att ha att göra med den onde riddaren än den gode. Denne gör goda gärningar, men skriver gärna människor det på näsan på ett irriterande sätt.

När romanen kommer ut 1952 får den ett varmt mottagande och översätts snart till ett antal europeiska språk. Italo glädjer sig åt detta, men det är inte avgörande för hans beslut att fortsätta skriva några verk till i samma stil. I hela sitt liv har han gått sin egen väg, påhejad av föräldrar som orädda har stått upp mot såväl fascister som katolska kyrkan. 

Italo Calvino föds 1923 på Kuba, som äldsta barn till de italienska botanikerna Mario och Eva Calvino. När sonen är två år, återflyttar familjen till Italien och slår sig ner i San Remo. Familjen pendlar mellan en experimentell odlingsstation där och familjegodset vid San Giovanni Battista. För Italo ter sig odlingsstationen med sina exotiska växter och träd som rena paradiset: i alla hans verk står naturen för en obändig, positiv livskraft. 

Mario och Eva är övertygade ateister och fritänkare. De ser till att Italo och hans yngre bror Floriano går på engelskt dagis och därefter i en protestantisk skola. Eva sinkar också Italos obligatoriska inskrivning i Balilla Moschettiere, den fascistiska ungdomsrörelsen. Men till slut måste Italo skrivas in och upplevelserna av rörelsen får honom att bli glödande antifascist.

När Italo motvilligt går tredje året på agronomutbildningen på universitetet – han har redan bestämt sig för att bli förre – invaderar tyskarna Ligurien och sätter upp Mussolinis marionett-republik Salò i norra Italien. Då går den blivande författaren under jord för att slippa bli inkallad och ansluter sig till den kommunistiska partisangruppen Garibaldi-brigaden. I 20 månader utkämpar han och hans grupp hårda strider mot italienska fascister och tyskar. 

När han efter krigsslutet återvänder till universitetet, börjar han studera litteraturvetenskap och engagerar sig i kommunistpartiet. Efter att ha tagit examen, börjar han arbeta på förlaget Einaudi där han kommer i kontakt med ledande vänsterintellektuella som Cesare Pavese. De blir hans mentorer och stöttar honom i början av hans skrivande.

Efter en tid lämnar han Einaudi för att bli journalist på den kommunistiska dagstidningen L’Unità, men trappar ner på journalistiken när hans debutroman Stigen där spindlarna bygger bon – som behandlar hans tid som partisan – kommer ut och gör succé 1947. I rask takt skriver han sedan fyra andra, neorealistiska skildringar innan han känner att han vill byta spår och skriver Den tudelade visconten.

Under hela sitt fortsatta liv experimenterar Calvino med olika berättargrepp, lidelsefullt intresserad av vad en berättelse egentligen är och hur man kan variera sättet att berätta den på. Han är rastlös och reser runt i världen.

Slutligen slår han sig ner i Paris med sin hustru, den argentinska översättaren Esther Judith Singer. Där föds hans dotter Giovanna och där är han för första gången helt lycklig: kontakten med franska författare och filosofer som Roland Barthes och Georges Perec får stor betydelse för hans fortsatta författarskap.

Sommaren 1985 förbereder han en serie föreläsningar han ska hålla vid Harvarduniversitetet i USA. När han tar en paus ute i sin trädgård, får han en hjärnblödning och dör den 19 september.

Läs också:
Här är de mest lästa artiklarna från 2019

Läs också:
Lejoninnan Edith Södergran

Läs också:
Quiz: Kan du namnge författaren bakom pseudonymen?