Kosten bestod av renlavsgröt och maskroskaffe och ute i den stora världen rasade kriget. Inte konstigt att sexbarnsmamman Elsa Beskow drömde sig tillbaka till ett färgstarkt förflutet.

Året är 1916, platsen Djursholm utanför Stockholm. Den 42-åriga Elsa Beskow sitter som vanligt och tecknar vid det stora vita bordet i Villa Ekelidens salong.

De sex sönerna i åldrarna två till sjutton år – Dag, Göran, Bo, Börje, Gunnar och Stig – rör sig hela tiden in och ut ur rummet och påkallar uppmärksamhet. Ingen tar någon notis om att modern koncentrerat sitter och jobbar. Elsa är van vid allt liv, hon har alltid jobbat i genomgångsrum i familjens olika hem. Barnens närvaro är viktig för henne, de är hennes inspirationskällor och modeller.

Hennes man, Natanael, står däremot inte ut med deras stojande. Han stänger alltid dörren till sitt arbetsrum efter att ha hängt upp ett stort plakat med texten: ARBETAR – FÅR EJ STÖRAS.

Natanael är en framstående psalmdiktare och uppskattad predikant i Djursholms kapell. Men han är också rektor för Birkagårdens progressiva folkhögskola, som han själv har varit med och grundat. 

Det sociala engagemanget upptar en allt större del av Natanaels tid, men hans inkomster förblir skrala. Det är Elsas bilderböcker som håller familjen flytande ekonomiskt. Hon håller hög produktionstakt, eftersom familjen ständigt växer. »Vartannat år en pojke, vartannat en bok«, konstaterar hon själv.

Mörkret har sänkt sig över världen, unga män dör i miljoner i första världskrigets skyttegravar. I Sverige är det ont om mat, ransoneringar har införts och svartabörshandeln blomstrar. Men den principfaste Natanael vägrar att hamstra och handla svarta varor – med påföljden att familjen svälter.

Den förtvivlade Elsa kokar gröt på renlav, blandar bark i brödet och gör kaffe på maskrosrötter. Hon drömmer sig bort till en svunnen tid, när julbordet dignade av läckerheter och julklappssäcken var välfylld. En idyllisk värld börjar ta form i hennes teckningsblock: en småstad från 1840-tal, befolkad av vänliga människor.

Inspirationen till sina gestalter – Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Herr Blå – tar hon från sin barndom och det kvinnokollektiv hon växte upp i. Elsa Beskow föds den 11 februari 1874 på Södermalm i Stockholm, som näst äldst av sex barn till den norske affärsmannen Bernt Maartman och hans hustru, lärarinnan Augusta. Familjen lever under en period tillsammans med Augustas mor Johanna och de ogifta syskonen Berta, Amalia och Eugène. Det är en familj med stark sammanhållning, där alla är konstnärligt begåvade och har ett stort kulturintresse. 

Alla män i familjen utom Eugène arbetar i familjefirman under ledning av Johanna Fahlstedt, Elsas mormor. År 1875 tvingas handelshuset i konkurs, vilket blir ett hårt slag mot hela klanen. Männen hankar sig fram som anställda i andra firmor. För att hjälpa familjens ekonomi startar Berta och Amalia en pedagogisk experimentskola, inspirerade av den banbrytande pedagogen och författaren Ellen Key. Även Elsa och hennes syskon går i skolan och får ta del av sina mostrars progressiva undervisningsmetoder, där respekten för barnet står i centrum.

Den glada och leklystna Berta tar sig an de yngre barnen, medan den mer allvarsamma, intellektuella Amalia tar hand om de lite äldre.

Undervisningen bedrivs så väl i skollokalerna som ute i det fria: systrarna menar att det är lika viktigt att studera naturen och skolans omgivningar som att läsa i skolböckerna. Emellanåt uppenbarar sig deras bror, Eugène,
i lokalerna och undervisar i musik. Han arbetar som musiksakkunnig
i Nordisk Familjeboks redaktion och är en god berättare.

Läs också:
Antoine de Saint-Exupéry: Mannen bakom Lille prinsen

När Elsa är 15 år dör hennes bohemiske far Bernt efter en tids sjukdom. Hans affärer visar sig vara ett enda virrvarr: han har inte lämnat efter sig något av materiellt värde. Situationen är desperat. Då griper klanen in.

Elsas morbror Gustaf i Eskilstuna tar sig an hennes bror Hans. Mormor Johanna, morbror Eugène och mostrarna Berta och Amalia tar emot Elsas mor och fyra systrar i lägenheten på Östermalm. Efter en tids initialt kaos blir det ett trångbott, men harmoniskt och varmt hem som framstående, radikala kulturpersonligheter som August Strindberg och Ellen Key gärna besöker. Ekonomin fortsätter dock att vara ett ständigt bekymmer.

Augusta inser att det gäller att få döttrarna att så snabbt som möjligt stå på egna ben ekonomiskt. Två av flickorna, Elsa och Malin, visar dock så uppenbar konstnärlig talang att man bestämmer sig för att låta dem gå teckningslärarutbildningen på Tekniska skolan (dagens Konstfack). Efter något år på Teknis drabbas Malin av cancer och dör. Elsa som känner hur familjens förväntningar koncentreras till henne biter ihop och kämpar på. Egentligen har hon drömt om att söka in på Konstakademien, men tvingas nu ge upp den drömmen.

Under åren på Teknis söker den unge konstakademieleven Natanael Beskow upp Elsa och ber henne sitta modell för honom. Efter en fyra år lång förlovning – under vilken Natanael genomgår en religiös kris och bestämmer sig för att bli präst stället för porträttmålare – gifter de sig.

Natanael är Elsas största beundrare och stöttar hennes konstnärliga och litterära ambitioner. Elsa publicerar sin första bilderbok, Sagan om den lilla, lilla gumman, år 1897. Då är bilderböcker för barn något relativt nytt och Elsa uppmärksammas för sina vackra, välkomponerade bilder. Karriären rullar igång och snart är fru Beskow en känd person i den svenska litterära världen. 

Men vad är framgång värd när Europa brinner? När Elsa fattar ritstiftet 1916 är det i sorg och uppgivenhet över tillståndet i världen. Snart tar gestalterna över och formar sig till äreminnen över de människor i hennes barndom som förmådde att göra tillvaron ljus mot alla odds. Den gladlynta moster Berta blir den pepparkaksbakande och knäckkokande Tant Brun, den allvarsamma, men milt humoristiska moster Amalia blir Tant Grön, modern Augusta blir den vimsiga Tant Gredelin och den tankspridde, men godmodige morbror Eugène herr Blå. De representerar den anda av humanism som Elsa Beskow växte upp i och som hon hoppas ska vinna över ondskan och grymheten i världen.

Långt senare säger hon att Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin är det enda verk hon själv är nöjd med. Elsa Beskow hinner skriva och teckna 28 verk till innan hon dör 1953, verksam in i det sista.

Läs också:
Har du koll på dessa barnboksklassiker?


Annons