Han kom ut som 75-åring och gör succé med sin monolog om det livsavgörande beslutet. Men några »bögböcker« minns han inte. Eller vänta nu.

Michael Segerström är förbannad. Mest för att han dröjde så länge med att röja sitt livs hemlighet. Men också över åldrande, att livet snart är slut. Att han valde att döpa sin kritikerrosade monolog – där han, vid fyllda 75, berättar om sin bisexualitet – till Arg gubbe var alltså ingen tillfällighet. Men vid en busshållplats på Skånes sydkust står ingen surgubbe. Det är en solig Michael Segerström som möter mig. Med knallgul keps på skallen och en glädje, tvinnad med tacksamhet, inom sig. 

– Jag var ju så rädd, visste inte om jag skulle våga. 

Han lägger handen över hjärttrakten, säger att det lättat i sorgkammaren.

– Ändå vill jag väl inte påstå att jag är så jävla lycklig.

Att han använt litteraturen som stöd och tröst genom livets återkommande depressioner är också en förenkling. Även om han alltid haft en bok på gång, från barndomens Ture Sventon och Kajsa Kavat till första vuxenboken; Vilhelm Mobergs Raskens.

Nu behöver han en bok för att kunna somna. Koppla av. Ser sig som allnjutare när det gäller både genrer och författarskap. Vet samtidigt sina gränser.

– Jan Guillou gillar jag inte, han skriver fyrkantigt och klyschigt. Leif GW Persson är en bättre författare men alltför förtjust i sina egna ord. Hans böcker skulle vinna på att kortas 300 sidor. Min idealbok är på 247 sidor. Mest köper jag pocket, som jag sedan ger bort om de är bra. 

Det är åtta år sedan Michael Segerström flyttade till huset i Beddingestrand, det som en gång var hans barndoms sommarparadis. Bokhyllan är begränsad, många böcker försvann i flytten från Stockholm. En snabbtitt avslöjar allt från traven med Elena Ferrante till deckare och Édouard Louis Våldets historia.  

– Den handlar om en homosexuell man som utsätts för ett övergrepp, men det var inte därför jag köpte den. Tror jag. Jag har aldrig letat bögböcker. Jag har inte ens tänkt tanken att det skulle finnas litterära gestalter som jag kunde identifiera mig med. 

Han tystnar, minns plötsligt hur han i tonåren läste Bengt Martins Sodomsäpplet som handlade om kärlek mellan män på 1940- och 50-talet.

– Jag minns att den gjorde mig väldigt upphetsad.  

Vilka författare har du älskat, helt öppet?

– Flera. Som Paul Auster, hans trilogi om New York tyckte jag mycket om. Bland deckarförfattare är sydafrikanen Deon Meyer min favorit, hans Tretton timmar är otroligt spännande. Anne Swärd upptäckte jag precis innan hon blev invald i Svenska Akademien – och strax efter att jag läst Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen fick han Nobelpriset. Visst är det lite roligt. Tror du det kan finnas något samband?

Michael Segerström

Född: 20 maj 1944
Bor: Beddingestrand på skånska sydkusten.
Familj: Två bröder, adoptivsonen Artjom med familj. »Hans dotter Vendela är ett år och alldeles förtjusande.«
Gör: Skådespelare, regissör och författare. Fick 2008 en Guldbagge för sin roll i filmen Darling. 
Prestation: »Jag har plöjt hela Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt.«

Läs också:
Neapel – kaos och kvartersgenier i varje hörn

Läs också:
Vad har du i bokhyllan, Annika Norlin?


Annons