Mjölk byggde denna roman

Drycken som skvätter över boksidorna den här säsongen.

»Hon stod och hällde varm mjölk över barnens frukostskålar med Weetabix«, skriver Claire Keegan i Små ting som dessa, vinterns mest hyllade roman. En annan stark ny roman är Kvinnor som pratar, där den kanadensiska författaren Miriam Toews låter mjölkskinnet spela en betydelsebärande biroll. Toews och Keegan är inte ensamma om att spilla mjölk över sidorna just nu, i den aktuella utgivningen hittar vi Bröd och mjölk, Kaffe med mjölk och Riesling och mjölk. Titlar som kan läggas till den allt längre listan med verk som Mjölk och honung, Varm mjölk, Meningen med mjölk samt Modersmjölken.

Bröd och mjölk är titeln på Karolina Ramqvist nya roman, som utkommer den 10 mars.

Jag hörde att du länge tänkt dig en annan titel. Varför landade ni i denna titel till slut, du och förlaget? 

– Min första arbetstitel var Ögat, Bröd och mjölk kom också i ett tidigt skede men ja, min förläggare tänkte sig en annan titel. Bröd om mjölk kan nog låta lite … banalt? För mig fanns det dock en del att hämta där. Det handlar om födande och trygghet, om det mest grundläggande i livet.

Bröd och mjölk är uppväxtskildring där maten spelar en central roll. Maten lockar och skrämmer, maten fyller sinnet samtidigt som den hotar att förtära huvudpersonen. Din huvudpersons relation till mat låter minst sagt komplicerat. Varför ville du skriva om detta?

– Jag ville skriva om något som har varit svårt för mig att tala om. Boken handlar om maten och kärleken i en familj, den är ett utforskande av min egen kärlek till mat, men också av minne, mina minnen av min barndom och av maten och människorna som befolkade den. 

På tal om minnen. Jag minns tydligt 1980-talets reklamkampanj ”Mjölk ger starka ben”.

– Jag minns den som en slogan som dök upp lite överallt, och hur den alltid fick mig att tänka på skelettet i min egen kropp på ett sätt som var skrämmande. Att ens tänka på om ben är starka eller ej. Ja, jag tänkte alltså på skelettbenen.

Det är inte första gången du skriver om mjölk. Du tangerar ämnet både i Björnkvinnan och Den vita staden. Men har mjölken en annan roll i den nya romanen?

– Ja, delvis. Kvinnan i Den vita staden gör nog en del annat än att amma, men visst, amningen är central i den boken. Amning är något så privat och kroppsligt, ett utsöndrande av vätska ur kroppen, och samtidigt uppenbaras något djupt existentiellt med den. Kontakten, det djuriska och en sorts ovanlig fysisk symbios. Det som också fascinerar mig är hur kropp och sinne samspelar när mjölken rinner till, att laktationen kan sättas igång av en tanke, en fantasi, ett ljud, och avbrytas av stress och sorg. 

– Mjölk och bröstmjölk hör ihop med moderskap, som ju verkar ha blivit ett slags tema för mig. Bröd och mjölk är en berättelse om att vara barn och att vara mamma, om tre generationer kvinnor, och både bröstmjölk och vanlig mjölk spelar en roll också i den boken. Att vara ett barn som fårmjölk att dricka, längtan tillbaka till det, men också om att föda och mata och göda ett barn, den närheten som är så nära att alla gränser liksom tycks lösas upp.   

Det handlar om behov och begär: Bröd och mjölk är de mest basala av livsmedel, det var det som Sylvia Plath ställde fram till sina barn innan hon stoppade huvudet i gasugnen för att dö, det var det fattiga barn fick i skolan förr i tiden för att klara sig igenom dagen, och mejeriprodukter och mjölmat är också de livsmedel flest människor säger sig ha starka begär efter.  

Har skrivandet av Bröd och mjölk är hjälpt dig att få syn på saker du inte visste om din egen relation till mat och dryck?

– Jag granskade min relation till maten, min egen och andras, men framför allt gav skrivandet mig nya insikter om mina minnen av min barndom och fick mig att uppleva dem på ett nytt sätt.

För debutanten Ella-Maria Nutti, vars debutroman Kaffe med mjölk släpptes den 11 februari, är mjölken snarare förknippad med konflikten mellan stad och land.

– Mjölken i kaffet är en symbol för storstan. I norra Sverige finns en bild av att dom som dricker kaffe med mjölk är lite… mesiga? Att man precis börjat dricka kaffe eller för att man blivit influerad av storstaden. Agneta i min roman ser på mjölken i sin dotter Tildas kaffe som ett avståndstagande från allt de kommer ifrån.

Du är inte ensam författare om att skriva om mjölk. Hur kommer sig detta intresse från författarna, tror du?

– Jag tänker att mjölk är tydligt kopplat till barndomen, i alla fall för mig. Mjölk drack jag ”rent” bara som barn. Kanske kopplas det till att mjölk kan ge många en känsla av trygghet?

Det slår mig nu att samtliga författare är kvinnor. Tror du det är en tillfällighet?

– Om min teori om mjölk kopplat till barndom stämmer borde mjölken vara lika angelägen för alla eftersom alla varit barn! Men jag tänker också att kvinnor i alla tider haft mer ansvar för vad barn får i sig. Det omhändertagande som man skulle kunna hitta i mjölken blir kanske därför mer nära för kvinnor?

Mjölk har som inget annat livsmedel länge behandlats som en svensk riksangelägenhet. Det har till och med forskningen kunnat slå fast. Behöver vi i Sverige göra upp med vår relation till mjölken?

– Det är verkligen sant att mjölken känns viktig i Sverige. Jag vet människor som aldrig skulle tänka tanken på att äta nybakade bullar utan att dricka mjölk till. Men jag tycker att det finns något fint i det också.

Karolina Ramqvist tror att något är på väg att hända med svenskarnas relation till mjölk.

– Många verkar ju mena att svenskarna har en bindning till mjölk som anses infantil på något sätt och inte riktigt frisk för vuxna människor. Men jag antar att den är i upplösning nu?

Hur då, menar du?

– Häromdagen satt jag på en kaffebar med korrekturet på boken, och noterade att alla som kom in ville ha havremjölk i sitt kaffe. Men den påminner ju om välling, en annan svensk barndryck, så längtan efter att få känna sig som ett barn finns kanske där med? 

 En som ändrat sitt mjölkbeteende är Ella-Maria Nutti.

– Jag började faktiskt dricka mitt kaffe med mjölk under tiden som jag skrev boken. Hur det kommer sig vet jag dock inte, förmodligen för att jag flyttat till storstan.

Till Stockholm?

– Nej, Umeå.