»Nagellack var min egen grej«

»Vad har tramsigheter med stream of consciousness att göra? David Sundin, som gör barnbokssuccé, tror sig veta.

”Jag insåg tidigt att jag inte hade för avsikt att bli vuxen, i bemärkelsen att jag skulle sluta fantisera, leka och spela. Nu är jag 44 år, och det fortgår. Jag har massor av lego till exempel, men tyvärr inte så ­mycket tid att bygga med det. »När det lugnat ned sig«, har jag sagt i 20 år nu …

Problemet är att så fort det blir lugnt så kommer jag på något nytt projekt jag vill göra och så drar jag igång, och tänker och räknar och gör exceldokument och försöker locka med mig andra. 

Trams är en ledstjärna för mig, det förtjänar sin plats inom konst, litteratur och musik. Trams ­handlar väl egentligen om saker som inte är något, substanslös humor. Och det kan användas som ett skällsord. 

Men för mig är det ett skönt läge, det får gärna ingå slump när jag kommer på tramsigheter och det får gärna vara som ett stream of consciousness. Jag ser trams i det mesta jag gör. I Bäst i test på SVT, i sommarpratet jag höll i somras, i barnboken som kom i höstas och i den nya ljudboken. Allt innehåller trams, men ofta landar det i allvarliga saker.

På senare tid har jag sovit dåligt och tänkt för mycket. Jag funderar över allt jag behöver göra i morgon och nästa vecka och vilka jag borde höra av mig till. Det börjar fräsa i hjärnan.

Då behöver jag blockningsterapi. Jag spelar Tintin-spel på min mobil för att skapa ett vakuum. Eller så lägger jag pussel eller bygger med lego. 

Det fungerar att måla naglarna också. Först en färg, sedan ­mönster och så ett överlack. Jag gjorde ofta det för några år sedan, och folk trodde att jag hade lekt med min dotter. Men det var min egen grej. Det ska vara aktiviteter som kräver något både fysiskt och mentalt, för att blockningen ska fungera. Trams får gärna ingå.«