David Lagercrantz:

»Nu vill jag skriva om trasiga och neurotiska karaktärer«

av Johanna Jackson Foto Anna-Lena Ahlström

Nu släpps den sista av Millennium-böckerna. Den bästa i serien av hans egna, om författaren David Lagercrantz själv får välja.

Förväntningarna på Hon som måste dö, där Lisbeth Salander och tvillingsystern Camilla möts i en sista uppgörelse, är höga. Suget på boken är redan stort. Förbeställningarna av boken i USA, England och Sverige är 80 procent högre jämfört med det föregående släppet, enligt förlagets siffror.

Efter nästan sex år det alltså dags för dig att lämna Millennium-universumet, hur känns det?
– Fantastiskt skönt! Nu när det är över. När jag började skriva var det som att mitt hela författarskap stod på spel. Det var liksom ”make it or break it”, säger David Lagercrantz.

Det är den sista boken i serien, betyder det att det är slut för Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist?
– Nej, det kan jag aldrig tänka mig. Det finns ingen motsvarighet till Lisbeth i litteraturen, det är få som är så ikoniska som hon. De kommer leva vidare.

Genom ditt författarskap?
– Absolut inte. Nej det kan jag skriva under på. Jag är klar.

Davids känsla är att intresset från media är större än vid föregående släpp. På lanseringsdagen, den 22 augusti, ska han sitta i intervjuer från sex på morgonen till nio på kvällen. 9 000 böcker är redan signerade. Pådraget är större. Men också annorlunda, minns Lagercrantz.

– Det är en enorm skillnad från när det blev klart att jag skulle skriva första boken. Det var nästan hatiskt, ett mediadrev. Jag vet inte om du kommer ihåg? säger han och lutar sig framåt i den gröna fåtöljen.

– Sedan 2015, när de fina recensionerna trillade vände klimatet. Nu är alla jättevänliga, nästan så att det är vördnadsfullt. Det är lite märkligt.

Berätta lite om skrivprocessen?
– Vissa idéer kommer ju bara pang på, medan andra börjar som små fragment och behöver tid att utvecklas och växa fram organiskt. Väldigt tidigt visste jag att jag på något vis ville få ihop hela samhällsspektrat. Hur kunde jag få ihop en tiggare och en minister i samma bok?

Redan när David Lagercrantz fick uppdraget lockades han av att utveckla narrativet om Camilla Salanders, Lisbeths tvillingsyster.

– Ja, jag ville hålla på den delen. Stieg skrev bara ett par rader om henne i Flickan som lekte med elden:att hon var obeskrivligt vacker, manipulativ och faderns favorit, så där fanns en hel del att bygga vidare på. Jag ville spara det bästa till sist.

Stieg Larsson delade en del karaktärsdrag med Lisbeth: en storrökare som häller i sig dåligt kaffe och saknar förtroende för myndigheter, och så vidare. Vilka personliga egenskaper har du gett karaktärerna?
– För det första har jag fått både Mikael och Lisbeth att sluta röka. Stieg var rökare så det är mer naturligt att hans karaktärer är det. Men framförallt har jag gett Mikael Blomqvist drag av mig själv. I de första böckerna är han som en betongvägg. Hård och otillgänglig. Jag har gjort honom mer sårbar. I Larssons böcker fungerar Mikael lite som en fadersgestalt till Lisbeth, nu skulle jag säga att är ett motsatt förhållande. Jag föreställer mig att Mikael är som jag skulle vara inför Lisbeth: lätt bävande.

Blev boken som du tänkt dig?
– Ja… Eller det ligger väl i författarens natur att vara självkritisk. Men jag är nöjd. Jag känner att jag har lyckats. Personligen tycker jag att Hon som måste dö är den bästa i serien av böckerna jag har skrivit. Men det är väl också en del i en författares natur: Att tycka att det senaste man skrivit är det bästa?

– Jag har också vågat stryka delar och tajta till manuset. Jag hade inte det självförtroendet i början. Jag tänkte att jag också måste skriva långt, eftersom Stieg gjorde det. Jag tror böcker mår bra av det, säger David och håller upp sina tre böcker i serien. Ser du? De blir bara tunnare och tunnare.

Vad ska då David Lagercrantz göra härnäst? Förutom att han är involverad i filmatiseringen av Jag är Zlatan Ibrahimovićmed premiär 2021, där han skrivit manus, ska han fortsätta skriva skönlitteratur. Tre böcker ska det bli, minst, i jag-form. Idén är att anspela på en Sherlock och Watson-dynamik.

– Utmaningen där är att jag ska skriva som en kvinna, som kommer från en helt annan samhällsklass än jag. Från en invandrartät förort. Sedan blir det en Sherlock Holmes-liknande gestalt, som är mer mörk och depressiv. Men jag leker bara med vissa paralleller och arketyper, det är ingen rip-off.

– Lisbeth är egentligen en för tuff karaktär för mig. Och Mikael är för stabil. Nu ska det bli lite mer trasiga, neurotiska personer, som jag. Jag ska borra lite i mitt eget.

Men innan dess väntar som sagt en lanseringsturné på två månader. Första flyget går till New York. Efter det väntar några dagar i USA:s största städer innan flyget tillbaka över Atlanten till Madrid med kommande stopp i Europas metropoler. Efter det, en vända till Latinamerika.

Blir det någon storslagen releasefest?
– Nej, det orkar jag inte.

Lästips: ”Helt hysteriskt!” – Vi Läsers systertidning Vi:s stora reportage med David Lagercrantz om mediecirkusen kring Det som inte dödar oss.