När Marieke Lucas Rijneveld var tre år drunknade brodern. Nu har hen skrivit en makalös roman om en lantbrukarfamilj som faller samman.

– Jas är en person med en obegränsad fantasivärld, det har hon och jag gemensamt, säger Marieke Lucas Rijneveld.

Jas, en egensinnig flicka i tioårsåldern, är huvudperson i nederländska Rijnevelds debutroman Obehaget om kvällarna.

Det är Jas som för ordet genom hela romanen. Hon är barnet som betraktar en familj i sönderfall efter en tragisk drunkningsolycka där ­äldste sonen går förlorad. Hon är barnet som tar sin tillflykt till en inre värld i vilken fantasierna blir alltmer skruvade. Hon ägnar sig åt magiskt tänkande och att samla på sig föremål som ska skydda henne. Till exempel håller hon två paddor i en hink i hopp om att de ska para sig och därmed återinföra kärleken i hemmet och i föräldrarnas sargade äktenskap. Hela hennes tillvaro handlar om att – inte sällan genom mer eller mindre hårresande experiment – hålla döden stången. 

Tog sex år att skriva

– Min fantasi är min räddning. Jag ville visa hur stark den kan vara och jag behövde ett barns perspektiv för att göra det.

Debutromanen tog sex år att skriva, och för den tilldelades Marieke Lucas Rijneveld det internationella Bookerpriset, en framgång som hen knappast vågat drömma om:

– När den kom ut hoppades jag att åtminstone grönsakshandlaren, slaktaren och frisören skulle läsa den, då hade jag varit nöjd.

För den som läst är succén däremot inte det minsta förvånande. Obehaget om kvällarna är en roman som kommer läsaren inpå bara skinnet och som sticker ut i mängden, inte minst för att den är så makalöst välskriven.

Andra romanen

Och nu ligger Rijnevelds andra roman, Mijn lieve gunsteling, på de nederländska topplistorna. I bagaget finns också två diktsamlingar, och mer poesi är under produktion. 

– Jag skriver varje morgon och varje eftermiddag, och på kvällarna simmar jag eller åker skridskor. Det är fantastiskt att alternera skrivandet med sport eller med ett besök hos korna.

Marieke Lucas Rijneveld är, precis som sin huvudperson Jas, uppvuxen på en bondgård i en djupt kristen familj, och djuren utgör fortfarande en viktig del av tillvaron. Korna är centrala också i Obehaget om ­kvällarna, inte bara som inkomstkälla utan också som trygghet och rutin för flera av familjens medlemmar. Romanen är, förklarar Rijneveld, en blandning av självbiografi och fantasi:

Drunknade brodern

– Jag visste tidigt att om jag skulle skriva en bok, skulle den handla om min bror. Han var tolv år när han dog, jag var tre. När man är tre år är man knappt medveten om erfarenheten, men i kroppen lagras minnet. Jag ville skriva om det, men visste inte hur. Vad jag däremot visste var att jag ville skildra vad som sker med en familj efter döden: antingen faller den samman eller så växer den sig starkare. Jag skrev om det första.

Föräldrarna i Obehaget om kvällarna talar aldrig med Jas och hennes två syskon om den döda brodern, de finns där i huset och på gården men är mentalt frånvarande. Barnen är utlämnade åt varandra och åt sina egna tankar, en ensamhet som får dem att tänja på allt fler gränser i sin önskan att hålla det onda på avstånd. Det springer ur en vilja till uppriktighet: 

– Allt handlar om sorg – mörkret och de brutala experimenten är en del av det. De här tre barnen närmar sig döden i olika former för att försöka förstå vad som hände med deras bror.


Therese Eriksson

Marieke Mucas Rijneveld

Ålder: 29.

Bor: Utrecht.

Aktuell: Med ­Obehaget om kvällarna (övers. Olov Hyllienmark).

Planer för 2021: »Simning, arbeta med korna och skriva en ny diktsamling.«

Kuriosa: Spelar gitarr och sjunger, ville bli musiker som barn:
»Jag ville verkligen bli Mick Jagger.«

Annons