Syskonen
Sedan romandebuten 2002 har Tessa Hadley gått från klarhet till klarhet och befäst sin position som en av Storbritanniens stora, samtida författare. Hon har en psykologisk skärpa som inte står Henry James efter och en ironisk blick påminnande om Jane Austens. Dessutom har hon en härligt bitsk humor! Detta visar hon inte minst i Syskonen, där fyra medelålders syskon spenderar några dagar ihop i släkthuset på landet. Det är ingen normal semestervistelse, huset ska säljas. Nu är det tänkt att syskonen under några dagar ska ta farväl av huset – symbolen för deras gemensamma barndom. Det blir dock inte riktigt den härliga, nostalgiska samvaro de har tänkt sig. Syskonen håller visserligen av varandra, men irriterar sig också på varandras egenheter. Utan att egentligen vilja det jämför de ständigt sina liv, vrider och vänder på sina relationer. Det förflutna gör sig ideligen påmint i huset, en klangbotten mot vilken syskonens relationer spelar.
Hadley är mästerlig på att väva ihop berättelser kring trassliga mänskliga relationer som ofta gör hennes romangestalter förvirrade – men inte oss läsare. Under vistelsen i huset spelar syskonen och deras familjemedlemmar ut sig allt mer mot varandra – provocerar fram bråk, flirtar, förälskar sig, retas, grälar och försonas. Hadley tecknar dem i helfigur och låter oss se även deras mindre smickrande sidor, men dömer dem aldrig. Som läsare kapitulerar man fullständigt inför hennes bländande berättarkonst.
