Den tid då ljuset avtar
När den tyske dramatikern Eugen Ruge fick veta att han led av cancer, beslutade han sig för att ta itu med det romanprojekt han så länge skjutit framför sig. Med utgångspunkt i sin egen familjs liv ville Ruge skildra hur östtyskarna upplevde DDR-åren.
Den tid då ljuset avtar – i en lysande översättning av Aimée Delblanc – kretsar kring ett laddat födelsedagsfirande som äger rum hösten 1989, bara några få veckor innan Berlinmuren faller. Släkt och vänner har samlats för att uppvakta den 90-årige patriarken Wilhelm Umnitzer, en av de män som byggt upp DDR. I ett helt liv har han konsekvent vägrat att se det åsiktsförtryckande samhälle Östtyskland utvecklats till att bli: i stället betonar han sin egen roll i uppbyggnaden av ett idealsamhälle. Wilhelms styvson Kurt har också varit en hängiven idealist som trott på DDR. Men ett förfluget ord under en studievistelse i Stalins Sovjet gör att han skickas till Gulag i tio år och blir en rädd, kuschad tvivlare. Sonen Alexander är däremot en frispråkig rebell med taggarna utåt. Han hatar DDR och vill bara bort. Bort till väst, bort till friheten. Men hur ska han komma dit? Och vad kommer då att hända med sonen Markus?
Vad är det som gör läsningen så stark? Kanske det faktum att författaren inte dömer någon. I stället berättar han inkännande om tre generationers drömmar och förhoppningar i ett samhälle som kunde ha blivit så bra, men som blev en mardröm.
