Källan
Vad är det som gör den här psykologiska spänningsromanen så genuint kuslig? Jag tror att det är debutanten Catherine Chanters skicklighet i att återge stämningar och de små, ibland nästan omärkliga rörelserna i människosjälens mörkaste djup. Ruth och Mark Ardingly har lämnat London för att slå sig ner på en gård på den engelska landsbygden. Trakten drabbas av ihållande torka och förvandlas långsamt till öken. Men runt Ruths och Marks gård prunkar grönskan. De allt desperatare grannarna sprider ut rykten om att Ruth är en häxa. Situationen blir ohållbar och leder till en tragedi. Många år senare återvänder Ruth för att försöka förstå vad det egentligen var som hände.
