Konsten att åldras utan värdighet
Pensionärer må vara marginaliserade i samhället, fast i feelgoodromaner har de en given plats, gärna i flock. Men det är vanskligt att klumpa ihop människor eftersom individuella preferenser sällan utplånats bara för att åren gått, vilket blir tydligt när några pensionärer måste rädda sin nedläggningshotade sällskapsklubb. De kommer överens om att alla individuella planer på att speeddejta, köra gokart och öva prickskytte nu måste läggas på is. Räddningsinsatsen blir dock en skakig resa där olika personligheter stöts och blöts mot varandra, men så småningom lockas tidigare dolda sidor fram, man stärker varandras självförtroende och berikar därigenom livet för alla. Det fina är att man lär känna deras bakgrunder och på så vis får förståelse för vad som ligger bakom deras respektive egenheter.
Uppläsningen är inlevelsefull och humoristiskt dramatiserad, framförallt när rösten blir högstämd vilket förstärker många stolliga situationer. Den bitvis tänkvärda romanen har en humanistisk grundsyn som lyfter fram hur olika öden människor kan ha, och att man ändå kan hitta gemenskap över de flesta gränser. Var och en måste jobba med det material de fått, som den misslyckade skådespelaren Art säger, när han äntligen hittar ett sammanhang och får en ny chans på ålderns höst.
Uppläsare: Kerstin Andersson
Översättning: Katarina Falk
Tips: Bia Sigge
