Konsten att förlora
Mot slutet av Alice Zeniters lyhört välskrivna roman citeras den amerikanska poeten Elizabeth Bishop: »Förlustens konst är inte svårinlärd; / så mycket tycks bli till i avsikt att / förlusten inte ska bli fruktansvärd.« Dikten handlar om att, medvetet och aktivt, lära sig konsten att förlora; det är också namnet på Zeniters roman. Vad är det människorna i den lär sig mista? Framförallt: Algeriet. Naïma, Hamid och Ali är dotter, far och farfar i den familj som 1962 flydde Algeriet för Frankrike; Hamid var bara en liten pojke då. Under Naïmas uppväxt är berättelsen om hur farföräldrarna kom till Frankrike omgärdad av tystnad. Hon vill veta. Zeniter vecklar ut en komplex historia om nationalitet och tillhörighet, om exil och identitet, om frihet och revolt; en som sällan hörs i den större, förenklade berättelsen om kolonialism kontra frihetsrörelse. Lika medryckande som lärorikt.
