Kruso
Att stå i disken på en halvdan lunchrestaurang och ständigt ta emot brickor fulla med disk och flottiga rester, är nog ingen drömtillvaro. Det framstår inte heller som så värst spännande att läsa om. Men i händerna på en hyllad poet som romandebuterar – Lutz Seiler med romanen Kruso (övers. av Aimée Delblanc) – är det faktiskt både hyperintressant och laddat med mening.
Romanens huvudperson, Edgar »Ed« Bendler, står där med armarna i det flottiga diskvattnet. Han har just anlänt till den mytomspunna ön Hiddensee. Året är 1989, landet är DDR och om några månader kommer muren att falla. Men det vet varken Ed eller någon annan av de personer som befolkar ön. Många av dem är där för att fly. Hiddensees geografiska närhet till Danmark gjorde verkligen ön till ett populärt resmål för dissidenter under DDR-tiden. På ön skapar säsongsarbetarna ett eget samhälle med fantasieggande initiationsriter och egna hierarkier. Ledare är den karismatiske Alexander »Kruso« Krusovitj.
Kruso ekar av referenser både till Daniel Defoes klassiska ö-skildring, till andra marina mästerverk som Skattkammarön och Myteriet på Bounty samt en lång rad andra texter. Att läsa Kruso är att bege sig ut på litterär skattjakt. Lutz Seiler skriver så att man känner sältan i havsbrisen, sanden under tårna och det kalla vattnet runt vaderna. Och mellan raderna faller DDR samman. Det är fascinerande och storslagen läsning.
