Kvarlåtenskap under levnaden
Det finns författare man tryggt kan gå till när man känner att man känslomässigt börjar slira runt i tillvaron. När jag känner mig som mest uppgiven över allt – tillståndet i världen, klimatförändringarna och välfärdssamhällets sammanbrott – då läser jag två österrikiska författare: Thomas Bernhard och Robert Musil. Det är två språkliga eleganter som skriver bitskt kritiskt – och mycket underhållande – om det moderna samhället och individerna som befolkar det. Robert Musil, den tidigare och mer filosofiske av de två, samlade några av sina bästa texter i den här boken, texter han ville bli ihågkommen för efter sin död. De är briljanta: på några få sidor får Musil mer sagt om mänskliga strävanden och tillkortakommanden än många romanförfattare. Han skriver runt sitt tema, belyser det ur olika vinklar för att sedan slå på en strålkastare på det ovanifrån. Hans ironiska analyser träffar mitt i prick även idag, mer än 80 år efter hans död.
Tips: Yukiko Duke
Översättning: Petter Handberg
