Lomjansguten
När jag tröttnar på att läsa dåliga, illa formulerade romaner, brukar jag läsa något av Lars Andersson för att återfå tron på litteraturen. Jag vet få svenska prosaförfattare som skriver en så sällsamt skimrande och vacker prosa som han. Läs honom, så förstår ni! I Lomjansguten har Lars Andersson fångat upp ett märkligt människoöde som han väver en drömsk väv kring. Lomjansguten levde i mitten av 1800-talet och var en virtuos spelman från Värmlands finnskog, många storspelmäns lärofader. När läsaren möter honom är han på väg hem efter sju påfrestande år i rallar- och flottarsvängen. Men vilken tillvaro väntar en drömmare och en musikens konung i de otillgängliga finnskogarna?
